Bo Widerbergs okonventionella regi förnyade tv-teatern
När filmregissören Bo Widerberg började sätta upp studioinspelade tv-pjäser i slutet av 1970-talet var hans tanke att skapa en ny slags realism i den svenska tv-teatern. Det visar en avhandling i filmvetenskap från Göteborgs universitet som lyfter fram en mindre känd, och av forskningen förbisedd, sida av regissören.
Bo Widerberg är berömd för filmer som Kvarteret korpen, Elvira Madigan och Mannen på taket. Som regissör av tv-teater är han mindre känd. Niklas Persson Webjörn har studerat de sju tv-föreställningar Bo Widerberg gjorde mellan 1979 och 1992. Bland pjäsförfattarna finns namn som August Strindberg, Arthur Miller och Lars Norén.
– Widerbergs tv-uppsättningar väckte på sin tid stor uppmärksamhet, och inte sällan var han själv en bidragande orsak till att det uppkom diskussioner i pressen om hans verk, säger Niklas Persson Webjörn.
Den kände regissören gjorde ofta provocerande uttalanden, som till exempel att Ingmar Bergman och Dramaten företrädde en konstgjord skådespelarstil och att det därför var bättre att arbeta med amatörer. Men bakom provokationerna anades en allvarligt syftande idé: att tillsammans med skådespelarna skapa en ny typ av tv-teater. Niklas Persson Webjörns forskning visar att rollanalysen inte utgick från rollfiguren utan från skådespelarna själva; deras personliga erfarenheter, och inte minst deras relation till varandra.
– Han valde ofta skådespelare till roller som kontrasterades mot deras image. Som exempel kan nämnas att Widerberg rekryterade Tomas von Brömssen och Sten-Åke Cederhök från Albert och Herbert i rollerna som far och son Ekdal i Ibsens Vildanden.
Influerad av bland annat amerikansk method acting, utvecklade Bo Widerberg en regimetod som innefattade improvisation och långa analyserande samtal, och där den produktionstekniska aspekten hamnade i andra hand. När han 1979 satte upp sin första tv-föreställning, En handelsresandes död, hamnade han omedelbart i konflikt med den tekniska personalen som inte var vana vid hans arbetsmetod. Hans fortsatte helt enkelt att arbeta på samma sätt i tv-studion som han tidigare gjort inom filmen.
– Det innebar bland annat att Bo Widerberg inte arbetade med fastlagda rörelsescheman för sina skådespelare. Istället använde han massor av film som han senare klippte samman i klipprummet för att finna de bästa scenerna.
Efter två intensiva perioder som tv-teaterregissör gjorde Widerberg comeback som filmare med Lust och fägring stor 1995. Han planerade att fortsätta samarbetet med tv, men han hann inte göra fler tv-föreställningar innan han gick bort 1997.
– Bo Widerberg tillhör definitivt de tv-regissörer som gjorde avtryck. Som förnyare av realismen står han i klass med etablerade dramatiker som Keve Hjelm, Bengt Bratt, Carin Mannheimer och Lars Norén, säger Niklas Persson Webjörn.
Kontaktinformation
Mer information:
Niklas Persson Webjörn, telefon: 031-786 6170, 0707-40 15 03, e-post: niklas.webjorn@filmvet.gu.se
Avhandlingens titel: Bo Widerbergs tv-teater
Tid och plats för disputation: fredagen den 10 juni 2011, kl.13.15, Vasa B, Vera Sandbergs Allé 8, Göteborg
Fakultetsopponent: Fil. dr Per Vesterlund, Gävle
Avhandlingen är utgiven på Sekel förlag: www.sekel.se
Den kan även beställas från författaren (pris 140 kronor).
Abstract finns digitalt publicerat på: http://hdl.handle.net/2077/25515
Bo Widerbergs tv-föreställningar:
En handelsresandes död (1979)
Missförståndet (1981)
Linje Lusta (1981)
En far (1988)
Vildanden (1989)
Hebriana (1990)
Efter föreställningen (1992)
