Buffertzon kan skydda rödlistade arter
När man sparar nyckelbiotoper i skogen bör de vara tillräckligt stora och omges av en buffertzon. På så sätt skyddas uttorkningskänsliga arter mot stark solinstrålning och deras värdträd från att falla.
SLU-forskare har studerat en nyckelbiotop på 3–4 hektar med den rödlistade epifytiska mossarten aspfjädermossa (Neckera pennata) som modellart. Det visade sig att nya träd koloniserades med större sannolikhet ju närmare de stod träd som redan hyste arten ifråga. Arten minskade på stående träd nära den avverkade ytan, troligen på grund av uttorkning. Det var också nära områdets ytterkanter som flest träd föll, vilket också fick till följd att mossan dog.
Aspfjädermossan växer mest på askar, som ju ofta drabbas och dödas av askskottsjukan. Det verkar som att denna svampsjukdom är en viktig orsak till att ett ökat antal träd faller, vilket självklart påverkar arter som är beroende av ask negativt.
Enligt Skogsstyrelsen är medelstorleken på svenska nyckelbiotoper bara 1,5 hektar, vilket forskarna befarar vara en alltför liten areal för att många av arterna som missgynnas av skogsbruk långsiktigt ska överleva där.
De föreslår därför att nyckelbiotoperna ska omges av en buffertzon på åtminstone 50 meter med begränsat virkesuttag. Det skulle ge skydd åt uttorkningskänsliga arter, och värdträden i biotoperna skulle skyddas från stormar. Om askskottsjukans framfart kunde hejdas skulle även det hjälpa till att minska hotet för arter som har ask som främsta värdträd.
Tord.Snall@slu.se, 018-67 26 12, Jean-Michel.Roberge@slu.se, 090-786 83 59 http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/alla-nyheter/2011/6/sallsynt-mossa-hotas-om-ask-forsvinner/ http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-2664.2011.01963.x/abstract
