Akut omhändertagande – vad händer i mötet mellan patienter, närstående och olika professioner?
I en ny avhandling från Linnéuniversitetet undersöker vårdvetaren Carina Elmqvist det akuta omhändertagandet och mötet mellan patienter, närstående och olika professioner på skadeplats och på akutmottagning. Avhandlingens resultat visar att patientens första möte med involverade personer på skadeplats och på akutmottagning innehåller mer än livsuppehållande åtgärder och medicinsk behandling. Mötet innebär ett existentiellt stöd till patienten i form av bekräftelse och trygghet. Bekräftelsen kan bestå av muntlig eller skriftlig kommunikation och av alternativa kommunikationsvägar som beröring, ett ögonkast eller andra sätt att bli sedd.
– Akilleshälen vid akut omhändertagande är det avstånd som uppkommer när patientens fysiska tillstånd förbättras säger Carina Elmqvist. Det existentiella stödet till patienten avtar och det blir ett glapp i sammanflätningen av medicinska och existentiella behov. Avståndet mellan vårdare och patient påverkas också av organisatoriska faktorer, krav på effektivitet samt vårdarnas attityder. Det ökade avståndet medför att patienten, tillsammans med närstående, tvingas föra en ensam kamp för att vara någon och att åter bli oberoende.
Avhandlingen visar att det angeläget att bekräfta patienten i hans eller hennes upplevelse av tiden i mötet på akutmottagningen. Väntan upplevs många gånger som lång, där sysslolöshet och oro över vad undersökningar och prover visar ytterligare förstärker upplevelsen av väntan. Patienter och närstående förväntar sig ofta en väntan, men inte att den ska vara oviss. Det är alltså inte nödvändigtvis så att väntetiden behöver förkortas eller att patienten ges mer tid med vårdpersonal, men patienterna förväntar sig att få veta vad som händer och vad som planeras för att kunna upprätthålla kontrollen över sin kropp och känna mening i mötet.
Akut omhändertagande karakteriseras av ett överlämnande av ansvar för den skadade eller sjuka kroppen till en kedja av personer med alltmer specialiserad kompetens och ökade resurser. Överlämnande av ansvar leder till förlorad kontroll över tiden och ett beroende av varandra i en ”hierarkisk dominoeffekt”. Mer preciserat innebär det att den person som äger information om situationen startar kedjereaktionen och att ansvaret samt kontrollen i tur och ordning lämnas över till någon annan. Överlämnande av ansvar innebär en lättnad för alla involverade och kedjereaktionen förlöper friktionsfritt så länge informationen förs vidare. Överlämnande av ansvar brister ofta i en länk i kedjan, nämligen att på ett tydligt sätt lämna tillbaka ansvaret till patienten. Så fort vårdarna intar en medveten närvaro i patientens närhet sammanflätas återigen medicinska behov och existentiella behov. Patienten får på ett naturligt sätt tillbaka ansvaret med möjlighet att upprätthålla kontrollen genom hela mötet trots beroendet av andra. Sammanflätningen underlättar överlämnandet av ansvar, och skapar en förståelse för situationen som gör att mötet får ett avslut.
Carina Elmqvist har en bakgrund som sjuksköterska och arbetar nu på Linnéuniversitetet som universitetsadjunkt.
Avhandlingen Akut omhändertagande – i mötet mellan patienter, närstående och olika professioner på skadeplats och på akutmottagning försvaras fredagen den 26 augusti 2011, kl 10.30. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Linnéuniversitet i Växjö. Opponent är professor Ingegerd Fagerberg, Ersta Sköndal Högskola.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Carina Elmqvist, telefon: 0709-328684, e-post carina.elmqvist@lnu.se
Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.
