Nära släkting motar bort den svartvita flugsnapparen
En ny avhandling vid Uppsala universitet visar att släkten är värst. För den svartvita flugsnapparen har konsekvenserna blivit dramatiska sedan den nära släktingen halsbandflugsnapparen flyttade till landet. Den svartvita flugsnapparen får svårt med häckningen, arterna korsar sig och deras avkomma har nedsatt fertilitet. Den svartvita flugsnapparen har dock vissa strategier till sin fördel.
Vad händer när två närbesläktade arter som varit geografiskt separerade under tusentals år exponeras för varandra? Det är en relevant fråga idag när klimatförändringar och miljöstörningar gör att olika arters utbredningsgränser snabbt förändras. Eftersom närbesläktade arter ofta liknar varandra både till utseendet och i sina resursbehov kan sådana släktträffar resultera i otrevliga överraskningar. De möjliga utfallen varierar från att den ena arten utrotas till att arterna lyckas samexistera till exempel genom att vidareutveckla sina respektive olikheter.
De två närbesläktade fågelarterna svartvit flugsnappare och halsbandsflugsnappare häckar båda två på Gotland och Öland i Sverige. Halsbandsflugsnapparen är en sentida invandrare som dök upp på Gotland för cirka 150 år sedan och på Öland för cirka 50 år sedan. I sin avhandling har zooekologen Niclas Vallin undersökt hur halsbandsflugsnapparens inträde i den svenska faunan har påverkat situationen för svartvita flugsnappare.
— Resultaten visar på ganska dramatiska konsekvenser. Eftersom halsbandsflugsnapparna är mer aggressiva får unga svartvita flugsnapparhanar det allt svårare att etablera häckningsrevir när antalet halsbandsflugsnappare ökar. Som en följd av detta får svartvita flugsnapparhonor allt svårare att hitta en partner av samma art, och korsar sig allt oftare med halsbandsflugsnapparhanar, säger Niclas Vallin
Detta förvärrar situationen eftersom de resulterande hybriderna har nedsatt fortplantningsförmåga: honhybriderna är sterila och hanhybrider har svårt att få en partner.
Innebär detta att det är kört för den svartvita flugsnapparen på Öland och Gotland? Kommer halsbandsflugsnapparen att så småningom konkurrera ut den svartvita flugsnapparen även på fastlandet? Andra resultat som presenteras i avhandlingen antyder att det ändå finns hopp för den svartvita flugsnapparen. Även om arten har en nackdel i konkurrensen om häckningsrevir så har den andra anpassningar till sin fördel när det gäller att klara av de lynniga svenska förhållandena. Den svartvita flugsnapparens ungar är bättre på att överleva perioder med låg födotillgång jämfört med halsbandsflugsnapparens ungar, vilket gör att de svartvita flugsnapparna kan häcka i lite torftigare miljöer och ändå klara sig bra.
— Avhandlingen visar också att det kan löna sig att ligga lågt när släkten blir alltför påträngande. Till skillnad från den i svart och vitt kontrastrikt tecknade halsbandshanen varierar svartvithanen i utseende. Där bara den svartvite förekommer är den just svartvit, men där båda arterna förekommer tillsammans som på Öland och Gotland, är en större andel av svartvithanarna bruna eftersom de klarar sig bättre från de aggressiva halsbandsflugsnapparnas påflugenhet, berättar Niclas Vallin.
För mer information kontakta Niclas Vallin, tel. 018-471 26 13 eller 073-831 17 36, e-post: niclas.vallin@ebc.uu.se
Avhandlingen försvaras den 30 september.
Läs mer om och ladda ner avhandlingen
