Hur blir barn med funktionsnedsättningar mer motiverade att träna?
Barn med funktionsnedsättningar erbjuds stöd och träning för att de ska kunna fungera väl i vardagen, men det är inte självklart att terapeuterna frågar barnen om deras önskningar och behov. I en ny avhandling i handikappvetenskap har Margareta Adolfsson undersökt hur man kan öka barnens egna engagemang i habiliteringen och på så sätt öka deras motivation till träning.
Barn utvecklas genom att delta i aktiviteter som försiggår i vanliga miljöer, vilket kräver att vardagliga situationer fungerar och innehåller stimulans. Barn som har funktionsnedsättning rekommenderas ofta träning integrerad i vardagsaktiviteterna.
För att det ska upplevas meningsfullt måste barnen ges möjlighet att uttrycka sina önskningar och behov så att träningen utgår från vad de själva anser borde kunna fungera bättre.
Vid barnhabiliteringar möter barnen många olika terapeuter som alla har sina egna metoder att kartlägga deras svårigheter och föreslå träning. Eftersom metoder som fokuserar på hur barn kan ta del i vardagliga situationer är sällsynta, ges barnen inte alltid möjlighet att berätta om sina upplevelser för terapeuterna.
I avhandlingen har Margareta Adolfsson identifierat de viktigaste vardagssituationerna för förskolebarn respektive skolbarn/tonåringar. Resultatet visar ett fokus på milstolpar i barns utveckling för yngre och på sociala aktiviteter för äldre barn.
Situationerna ska utgöra bas för en framtida utveckling av ett tvärvetenskapligt arbetssätt för personal som möter barn med funktionsnedsättning. Det ska vägleda de professionella att inrikta sig på de områden som är mest relevanta för det enskilda barnet. Arbetssättet stödja dialoger kring vad som krävs för att öka barns engagemang i sina habiliteringsprocesser och att insatser planeras på ett sätt som ökar barnens motivation.
Margareta Adolfsson prövar i sin avhandling WHO:s Klassifikation av Funktionstillstånd, Funktionshinder och Hälsa, ICF, versionen för barn och ungdom, ICF-CY (2007). Denna relativt nya hälsoklassifikation, som har accepterats i 191 länder, bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och på FN:s Barnkonvention.
Fokus ligger på delaktighet i stället för handikapp och miljöns påverkan på barns vardagsfungerande lyfts fram som en viktig faktor. Delaktighet speglar det enskilda barnets vilja och grad av engagemang i de uppgifter som förekommer i specifika vardagssituationer, t.ex. skriva e-post till mormor, leka med kamrater eller äta tillsammans med familjen. ICF-CY:s delaktighetsfokus stämmer väl med den svenska policyn för funktionshinder och klassifikationen införs successivt inom svensk hälso- och sjukvård.
Margareta Adolfsson försvarar sin avhandling fredagen den 21 oktober 2011 kl. 13.15 i sal Hb116 på Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping. Fakultetsopponent är Christine Imms, Senior researcher, La Trobe University, Melbourne, Australien.
Margareta Adolfsson är leg sjukgymnast. Hon har sedan 1986 mött barn och ungdomar med funktionsnedsättningar i sitt arbete vid Barn- och ungdomshabiliteringen i Ludvika och är sedan drygt 10 år tillbaka utvecklingssamordnare inom Habiliteringen i Dalarna. Hon påbörjade sin forskarutbildning vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping 2007.
Avhandlingsarbetet har genomförts inom forskningsmiljön CHILD [Ref 1](Children-Health-Intervention-Learning-Development) vid Högskolan i Jönköping och Institutet för Handikappvetenskap (IHV), [Ref 2]som är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Örebro universitet.
Huvudhandledare har varit professor Mats Granlund, Hälsohögskolan i Jönköping.
Läs avhandlingen på DIVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet).
Kontaktinformation
För ytterligare information, välkommen att kontakta
Margareta Adolfsson: tfn 070 2039306 margareta.adolfsson@hlk.hj.se
