Viktigt värdesätta suggans hull

En sugga ska lämna ifrån sig många, tunga och livskraftiga smågrisar, men aveln kan inte fokusera enbart på detta. En sugga som tär för hårt på hullet under digivningen riskerar nämligen att utveckla bogsår och hon lyckas kanske inte producera en lika stor kull nästa gång. Om detta skriver Helena Lundgren från SLU i en avhandling om de genetiska förutsättningarna att avla fram mer produktiva suggor.

I grisaveln finns ett tydligt fokus på egenskaper som snabb tillväxt, köttighet, köttkvalitet och begränsad fettansättning. Dessa avelsmål är dock inte helt förenliga med de egenskaper man vill ha hos moderdjuren (suggorna), som ska producera stora och tunga kullar. En låg fettansättning begränsar nämligen suggans möjlighet att lagra tillräckligt med kroppsreserver för den resurskrävande mjölkproduktionen. Helena Lundgrens doktorsarbete handlar om de genetiska förutsättningarna att få denna ekvation att gå ihop.

Helena Lundgren har studerat smågrisens tillväxt, suggans aptit och hull, risken för bogsår samt förmågan att komma i brunst, bli dräktig och föda ytterligare en stor kull. Sedan redovisar hon hur ärftliga dessa egenskaper är och hur de är kopplade till varandra. Ett lagom gott hull visade sig vara centralt för suggans produktivitet.

Suggans förmåga att få smågrisarna att växa visade sig vara genetiskt kopplad till hennes förmåga att utnyttja sina fettreserver under digivningen, och därmed till hullet vid avvänjningen (tung kull – mager sugga). Det var också tydligt att suggor som hade god aptit hade bättre möjlighet att möta smågrisarnas efterfrågan på mjölk utan att förlora för mycket av sina egna kroppsreserver (högt foderintag – hög kullvikt).

Avhandlingen visar att nyckeln till hög produktivitet är att hitta en lämplig medelväg i aveln. En satsning på hög smågristillväxt som leder till att suggorna är magrare vid avvänjning kan också försämra suggornas fortsatta reproduktion. Detta kan yttra sig i ett längre intervall från avvänjning till betäckning och i en mindre storlek på nästa kull. Resultaten visar också att avel för ökad förmåga hos suggan att föda upp tunga smågrisar kan minska smågrisarnas egen tillväxtförmåga och öka viktspridningen i kullen. Om det i stället läggs allt för stor vikt på ett gott hull i avelsarbetet kan följden bli att kultingarna får mindre mjölk.
– En bra sugga har förmågan att använda lagom mycket av sina kroppsreserver för att föda upp de smågrisar hon har nu, och att spara lite på reserverna för nästa kull, säger Helena Lundgren.
Suggans risk att drabbas av bogsår (en form av liggsår) är en annan viktig faktor som det bör tas hänsyn till i avelsarbetet, av både djurskyddsskäl och ekonomiska skäl. Avhandlingen visar att bogsår hos digivande suggor är en ärftlig egenskap, och störst risk att drabbas har suggor som producerar tunga smågrisar eller som tappar mycket i hull.

Helena Lundgrens slutsats är att avelsarbetet för mer produktiva suggor behöver gå hand i hand med utvecklingen av skötsel- och utfodringsrutiner, för att skapa en miljö där suggorna kan uttrycka sin genetiska potential.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 43–45 i avhandlingen.
——————————————————————
Biolog (MSc) Helena Lundgren, institutionen för husdjursgenetik, SLU, försvarar sin avhandling Genetics of sow performance in piglet production.

Tid: Fredag den 2 december 2011, kl 09.15
Plats: Sal K, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Pieter Knap, PIC International Group, Schleswig, Tyskland
Mer information: Helena Lundgren, 018-67 27 89, helena.lundgren@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf):  

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU

SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.