Svårt för barn att göra sina röster hörda i familjerättsliga utredningar
Det är svårt för barn att över huvud taget komma till tals, och framför allt att bli lyssnade på, i familjerättsliga utredningar. Det visar en genusvetenskaplig avhandling om barns rättigheter från Göteborgs universitet.
Jeanette Sundhall har undersökt hur utredare vid socialtjänstens familjerättsenhet på tre olika socialkontor i Sverige under åren 2003-2005 formulerar sig kring principen om barnets bästa i utredningstexter vid tvister om vårdnad, boende och umgänge. I de sammanlagt 28 texterna förekommer det uppgifter om att pappan har använt våld mot mamman och/eller barnen, och i fokus för analysen står barns rätt till delaktighet, omsorg och skydd.
I både FN:s barnkonvention och i den svenska föräldrabalken slås det fast att barn har rätt att yttra sig i alla frågor som rör dem. Men i de familjerättsliga utredningstexter som Jeanette Sundhall har granskat är bilden en annan.
– Föräldrarna får i utredningarna berätta om sin barndom, uppväxt, hur de träffade den andra föräldern, separationen och tiden efter den. Föräldrarna ges ofta stort utrymme i texterna, ibland flera sidor var. Samtidigt får barnen oftast bara några få rader till sitt förfogande, säger Jeanette Sundhall.
Hennes avhandling visar också att barns berättelser om våld inte används av utredarna för att argumentera för ett skydd av barnen.
– Att en pappa pratar illa om en mamma inför barnen lyfts i utredningstexten fram som värre än barns berättelser om pappans våldsanvändning, säger Jeanette Sundhall.
En av Jeanette Sundhalls slutsatser är att det inte är barnen som är de betydelsefulla personerna i familjerättens utredningstexter, utan de vuxna. Hon argumenterar för att vuxenhet måste problematiseras, både i samhället i stort och i genusvetenskapen, där det råder en brist på åldersperspektiv.
Jeanette Sundhall ställer frågan om feminism skulle
kunna fungera som en rörelse för barns rättigheter på samma sätt som många feministiska inriktningar är del i kritiska rörelser för andra underordnade gruppers rättigheter.
– Genusvetenskaplig forskning grundas till stor del i ett engagemang för rättvisefrågor, och en grupp som har särskilt svårt att tala i vårt samhälle, vilket avhandlingen visar, är barn.
INFORMATION OCH KONTAKT
Jeanette Sundhall, telefon: 031-786 4328, e-post: jeanette.sundhall@wmst.gu.se”>jeanette.sundhall@wmst.gu.se Avhandlingen finns här: Kan barn tala? En genusvetenskaplig undersökning av ålder i familjerättsliga utredningstexter
