Nå miljömålet 2050 med förbränningsförbud

För att nå EU:s miljömål måste Sverige minska mängden koldioxidutsläpp från 50 miljoner ton till nära noll fram till 2050. Aktuell forskning från KTH visar att det finns en potential på hela sex miljoner tons minskning enbart genom sophantering. Det betyder dock tuffare styrmedel, till exempel strängare krav på återvinning, förbud mot förbränning av återvinningsbart avfall och viktbaserad avfallstaxa.

År 2010 släpptes det i Sverige ut drygt 50 miljoner ton koldioxid. För att uppnå de europeiska miljömålen ska den siffran år 2050 ligga nära noll.

– Nu måste samhället ta till tuffare styrmedel för att åstadkomma riktiga förändringar och lyckas uppnå miljömålen, och vi forskare ser stor potential i en effektivare avfallshantering, säger Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys vid KTH.

Han pekar på två samhällsåtgärder har lyfts fram som extra effektiva. Att ställa strängare krav på återvinning, och att införa viktbaserad avfallstaxa.

På senare år har återvinningen och förbränningen av hushållssopor ökat radikalt i Sverige och samtidigt har i stort sett all deponering av hushållsavfall till soptippar försvunnit.
Samhället har till och med lyckats hantera avfallsfrågan så bra att avfallshanteringen leder till minskade utsläpp av växthusgaser – det är följden av att energi från förbränning och återvunnet material kan ersätta annan energi och andra material.

Men den minskningen räcker inte för att möta miljömålen. Genom att fortsätta på samma sätt som i dag kan avfallssektorn som bäst bidra med en minskning på två miljoner ton till år 2030.

– Om vi däremot skulle skärpa miljölagstiftningen i samhället, bland annat genom strikta krav på att allt återvinningsbart material måste återvinnas, så visar uträkningar av KTH-docent Anna Björklunds forskargrupp att besparingen av miljöutsläpp kan öka till sex miljoner ton, säger Göran Finnveden.

Det skulle med andra ord innebära en besparing på cirka 12 procent, alltså närmare en åttondel av Sveriges nuvarande totala utsläppsmängd av koldioxid.
– Siffrorna visar att avfallshanteringen är en viktig del av framtida miljöinsatser för att möta miljömålen. Vi kan i dag konstatera att den svenska avfallshanteringens riktigt stora framgångar uppnåtts tack vare lagstiftningen om deponeringsförbud, deponeringsskatt och producentansvar för återvinning av förpackningar och tidningspapper, säger Göran Finnveden, som medverkat i Naturvårdsverkets forskningsprogram ”Hållbar avfallshantering” sedan 2006.
Som nästa steg mot miljömålen ser han behov av ytterligare regler och samhällsinsatser för att minska mängden avfall och att öka återvinningen av det avfall som ändå uppstår. Överblivet material och matrester bör användas effektivare: matavfall kan exempelvis tas om hand och omvandlas till värdefull biogas.
Redan i dag används så kallad viktbaserad avfallstaxa i flera av landets kommuner. Genom billigare avgift för hushållssopor som väger mindre hoppas kommuner kunna uppmuntra villa- och radhusägare att sortera ut matrester till ett separat sopkärl, och samtidigt öka utsorteringen av andra avfall.

Principen är att ju bättre man sorterar, desto lägre blir avgiften, och den som sorterar ut matavfall får i vissa områden dra av 300 kronor på grundavgiften.

– Vi ska komma ihåg att miljövinsten som avfallstaxan kan ge är helt beroende av att människor verkligen går med på att källsortera avfallet i större utsträckning. Samtidigt är det intressant att notera att viktbaserad avfallstaxa ändå leder till något minskade avfallsmängder. Sannolikt beror detta på de informationsinsatser som görs samtidigt som man inför viktbaserad avfallstaxa, säger Göran Finnveden.

Om avgiften i stället leder till ökad illegal avfallshantering, där osorterade sopor dumpas olagligt, bränns i villapannor eller majbrasor, så uteblir de positiva miljöeffekterna. Då kan i stället utsläppen av miljöfarliga ämnen bli tusenfalt högre jämfört med vid kontrollerad avfallsförbränning.
EU har satt upp mål för ett koldioxidsnålt samhälle fram till 2050, och ett viktigt led i miljöarbetet har konstaterats vara just att se till att begränsade naturresurser används på ett effektivt sätt. Det kan ske genom reglering av utsläppsrätter av koldioxid, och belöning till företag som satsar på ekonomiskt energismarta lösningar.

– Min frustration är att miljöarbetet går så långsamt. Visst krävs det stora förändringar, men de är å andra sidan kanske inte så svåra att genomföra, de behöver inte innebära så enorma åtaganden, säger Göran Finnveden.

I slutet av 2012 ska Naturvårdsverket presentera en färdplan 2050 för hur Sverige ska kunna ha noll nettoutsläpp av växthusgaser 2050.

För mer information kontakta Göran Finnveden på 08 – 790 73 18 eller goran.finnveden@abe.kth.se.