Media spär på bilden av den våldsamme huliganen
Media spelar en stor roll för huliganers identitetsskapande och spär också på bilden av huligankulturen som våldsam. Det konstaterar idrottsvetaren Aage Radmann i en ny avhandling där han undersökt skildringarna i både traditionell och social media.
Aage Radmanns avhandling bygger på medieanalyser, egna observationer på ett otal fotbollsmatcher, intervjuer och litteraturstudier under en lång period, som inleddes med fotbolls-EM i Sverige 1992 och de skräckbilder som inte minst utmålades av engelsk press.
Vad kännetecknar då huliganism och en huligan? Någon entydig definition går inte att ge, enligt Aage Radmann – huliganism är en process som hela tiden ändrar karaktär och som dessutom ser väldigt olika ut från land till land, från stad till stad, klubb till klubb. Men han lyfter fram fem viktiga ingredienser: huliganer är alltid män, våldet är viktigt och även alkohol och eventuella andra droger spelar en stor roll. Huliganer hyser vidare en stor kärlek till sitt lag och sport, oftast fotboll, och, slutligen, är det viktigt för dem att ha kul tillsammans.
– Samhörigheten är viktig. Huliganism kan liknas vid en subkultur vars normer och regler ses som viktigare än samhällets, säger Aage Radmann.
Aage Radmann lyfter fram den professionalisering av supportervåldet som skett. Numera sker bråken allt mindre inne på själva arenan. Istället gör de så kallade ”firmorna” upp om att träffas och slåss i en park en bra bit från arenan.
– Det är den bild de sprider av sig själva. De ser sig inte som huliganer utan som gentlemen och de vill bara slåss med likasinnade. Rekryteringen sker i alla samhällskikt, säger Aage Radmann.
Media påverkar vår bild av supportervåldet. Om det tidigare handlade om braskande löpsedlar i vad Radmann kallar ”gammalmedia”, är internet och sociala media nu lika viktiga. Där gammalmedia beskriver våldet som meningslöst ger slagskämparna själva bilden att ”våldet är viktigt för sammanhållningen och att många uppskattar slagsmålen”.
Enligt Aage Radmann klarar inte traditionella media av att ge en nyanserad bild av olika incidenter. Det är talande att det är de som aldrig varit på match som är mest rädda för att gå på fotboll. Ibland tycker han oron kan liknas vid moralisk panik, som tongångarna efter derbyt mellan MFF och HIF då en supporter sprang in mot Helsingborgs målvakt och matchen avbröts. Det finns en tendens att huliganismens spridning överdrivs. Snarare är det så att ”firmorna” inte växer för närvarande. Det växlar snabbt och ledarfigurerna för dagen spelar en stor roll.
– Sociala media ger en mer mångfacetterad bild och där kan ju supportrarna också själva agera, men eftersom det inte finns någon gatekeeperfunktion så kan det resultera i hot mot domare, trakasserier och direkta hatkampanjer på facebook och liknande, säger Aage Radmann.
Avhandlingen diskuterar inte åtgärder mot huliganism, men Aage Radmann är också en av utredarna i den statliga utredningen om brottslighet i samband med idrottsarrangemang.
– Man måste jobba utifrån dialog. Straffa dem som bryter mot lagen men sluta med kollektiv bestraffning. Fotbollsfans måste vara den enda grupp i samhället som inte får röra sig i en stad som de vill, säger Aage Radmann som den 21 mars presenterar en utredning om den svenska firmakulturen.
Aage Radmann försvarar sin avhandling Huliganslandskapet – medier, våld och maskuliniteter den 8 mars kl 13.15 i Orkanen, sal D138.
Avhandlingens viktigaste slutsatser:
1) Medialbilden stärker identiteten hos huliganerna.
2) Våldet är en viktig del i den mediala berättelsen
3) Supportervåldet har professionaliserats.
4) Huligankulturen uppvisar olika maskulinitetsdrag
5) Huliganismen har stigmatiserats på ett sätt som i vissa stycken kan liknas moralisk panik.
