Resistens mot almsjuka påverkar även andra svampar
Att genom förädling odla fram almar som är resistenta mot den s k almsjukan innebär samtidigt att man påverkar andra svampar i trädet, organismer som kan vara både bra och skadliga. Det visar ny forskning från bl a SLU.
Resistensförädling anses ofta vara den hållbara lösningenpå problem med trädsjukdomar som almsjuka. Förbättrad motståndskraftgenom selektion för eller förstärkning avträdetsegna försvarsmekanismermot skadegörande svampar kan dock ha oförutseddaeffekter på andra organismer som lever i träden. En ny studie utförd av bl a SLU-forskare och publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE visar att almträd med god motståndskraft mot almsjukan även hade färre symbiotiska, vedlevande svampar.
– Anledningen till detta kan vara att vissa symbiotiska svampar påverkas av samma försvarsmekanismer som skadesvampar, säger forskaren Johanna Witzell, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp.
Symbiotiska svampar som hon tillsammans med post doc-forskaren Elzbieta Rozpedowska och doktoranden Kathrin Blumenstein vid SLU, samt forskarkollegor i Spanien, Finland och Schweiz har studerat, kallas endofytsvampar. Endofytsvampar tillbringar åtminstone en del av sin livscykel inom växters vävnader utan att orsaka synliga symptom. Dessa svampar kan stärka trädens motstånd mot stress, såsom torka, eller mot skador orsakade av naturliga fiender, till exempel sjukdomsalstrande svampar. Som pionjärsvampar, dvs svampar som finns i döende och döda växtvävnader redan innan vanliga nedbrytande svampar får tillgång till växtmaterialet, kan endofytsvampar bidra till de tidiga skedena av skogsbiomassans nedbrytning. Endofytsvampars mångfald kan därför ha en stor betydelse för skogsekosystemet.
I den publicerade studien utforskades endofytsvampars förekomst i blad, bark och ved hos spanska lundalm-kloner (Ulmus minor) varav några i upprepade studier har visat hög mottaglighet mot almsjukan medan andra har varit motståndskraftiga, samt i den asiatiska almarten Ulmus pumila som visar god motståndskraft mot almsjukan.
Resultaten tyder på att endofytsvampars mångfald i ved är lägre i almträd som är motståndskraftiga mot almsjukan. Om ett negativt samband mellan trädets motståndskraft mot skadesvampar och endofyters mångfald är ett vanligt förekommande fenomen i skogsträd, skulle storskalig plantering av motståndskraftiga träd på långt sikt kunna bidra till förändringar i de ekosystemtjänster som påverkas av endofytsvampar.
Studien visar dock också att förekomsten av vissa, enskilda endofytsvampar är starkt kopplad till motståndskraftiga träd vilket antyder att dessa svampar kan leda till nya sätt att dämpa almsjukan.
– Endofytsvampar kan på flera sätt bidra till almarnas motståndskraft mot almsjukan. Vi har upptäckt svampar som är vanligt förekommande i motståndskraftiga träd och som i laboratorietester hindrar almsjukasvampens tillväxt genom att producera kemikalier, säger Kathrin Blumenstein.
Läs artikeln här:
http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0056987
