Generös välfärd försämrar inte arbetsmoralen
Arbetsmotivationen är fortsatt stark i generösa välfärdsstater. Lönen är inte det viktigaste motivet till att arbeta för majoriteten, en inställning som är vanligare i generösa välfärdsstater än i andra system. – Det är svårare att motivera senarelagd pension genom ekonomiska incitament i mer generösa välfärdsstater, säger forskaren Ingrid Esser.
I projektet ” Trygg och därmed arbetsskygg? Välfärdsstatens och arbetsmarknadens betydelse för individers inställning till arbete och arbetsutbud i ett internationellt perspektiv” undersöker Ingrid Esser attityden till arbete i länder med olika välfärdssystem. Hon har mer specifikt analyserat hur olika länders varierande nivå av sjukförsäkring, arbetslöshetsersättning, föräldraförsäkring, socialbidrag och pension påverkar individers inställning till arbete. Projektet som stöds av Riksbankens Jubileumsfond har genomförts vid Stockholms universitet.
– Ett av de viktigaste resultaten är att arbetsmotivationen är fortsatt stark i de generösa välfärdsstaterna. Analyser över tid visar också att arbetsmotivationen har stärkts något i Norge och Tyskland, men försvagats i Storbritannien och USA, säger Ingrid Esser.
Norge, Storbritannien, Tyskland och USA har undersökts under åren 1989, 1997 och 2005. Hon har även studerat ett 13-tal länder under en kortare tidsperiod. Norge har en mer generös välfärdsmodell. Tyskland har en korporatistisk välfärdsmodell med något mer begränsade ersättningar, främst när det gäller föräldraförsäkringar. Storbritannien och USA har en liberal välfärdsmodell som kännetecknas av ett begränsat socialt stöd.
Projektet baseras på statistik om såväl faktiskt arbetsutbud som surveyundersökningar i de olika länderna. Fokus har varit inställningen till betalt arbete, till skillnad från frivilligt eller obetalt arbete. Både män och kvinnor i åldrarna 18 — 75 år har inkluderats i undersökningen. Ingrid Esser klargör orsakerna till att arbetsmotivationen är hög i generösa välfärdsstater.
– Vi har ett arv i välfärdsstaten som den är konstruerad att personer ska delta i arbete om de kan, inte minst genom full sysselsättningspolitik under lång tid. Man kvalificerar sig genom att ha jobbat tidigare, och erbjuds högre inkomstrelaterade sociala ersättningar i förhållande till tidigare arbete, berättar Ingrid Esser.
I alla de länder som undersökts anser majoriteten att det främsta motivet till att arbeta inte är att tjäna pengar. Denna attityd är ändå vanligast i generösa välfärdsstater. I de generösa välfärdsstaterna tycker fler att det är viktigt att arbetet är intressant, tryggt och att det går att kombinera familj och arbete än att få en hög lön, även om en majoritet också tycker att en hög inkomst är viktigt. Det faktum att fler tycker att trygghet är en stark motivation till arbete betyder inte att ekonomiska skäl till att arbeta saknar betydelse. En person kan tycka att både ekonomi och trygghet är viktigt.
– Vill man påverka individer att jobba, tycks det svårt att nå hela vägen fram genom att bara utforma ekonomiska incitament. Andra viktiga aspekter som påverkar är exempelvis arbetsmiljön och jobbets flexibilitet, säger Ingrid Esser.
Det finns även tydliga klasskillnader när det gäller vad som anses motiverande i ett arbete.
– Ju högre klass och ju högre utbildning desto mindre instrumentell inställning har personer till att arbeta. Intressant nog är det oftare så i de mer generösa välfärdstaterna, som samtidigt är mer jämlika länder. De anser då i lägre grad att pengarna är den viktigaste motivationsfaktorn, konstaterar Ingrid Esser.
En fråga om önskan att pensionera sig 2 — 3 år senare om du därigenom får högre pension får betydligt mindre stöd i mer generösa välfärdsstater i jämförelse med länder med andra välfärdssystem. I de nordiska länderna vill många inte skjuta upp pensionen även om de får mer pengar.
Text: Louise Kindblom
