Synen på civila offer grundlades redan under 1600-talet
Vår tids uppfattning om att civilbefolkningen ska skonas i konflikter har sin grund i förändringar som skedde under 1600-talet. Då började man för första gången att dela in befolkningen i stridande och icke-stridande parter, där de senare skulle skyddas från övergrepp. Detta visar historikern Christopher Collstedt i sin forskning om våld och våldets väsen.
I dag ses våld mot civilbefolkningar i väpnade konflikter som något av det värsta militären kan ägna sig åt. Så har det inte alltid varit. Historikern Christopher Collstedt visar i sin forskning hur uppdelningen i civila och militära grundlades i Sverige under 1600-talet.
I projektet I krigets skugga, som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond och som mynnat ut i boken Våldets väsen: Synen på militärers våld mot civilbefolkning i 1600-talets Sverige (Sekel bokförlag) har vår samtid till synes universella uppfattningar om våld ställts i historisk blixtbelysning.
Historikern Christopher Collstedt har undersökt hur våld mot det vi i dag kallar civilbefolkningen har beskrivits och benämnts, och kan visa hur man under 1600-talet fick en ny syn på våld mot de människor som inte var direkt inblandade i en konflikt. Undersökningsområdet har varit det under 1600-talet krigshärjade och politiskt instabila områdena i Skåne och Blekinge.
– Min ambition har varit att ge ett bidrag till forskningen om synen på våld och oskyldigt lidande och att problematisera dagens uppfattningar om våld och övergrepp mot civila, som en i tid och rum situerad diskurs, ofta starkt associerad med moderniteten och i synnerhet med efterkrigstidens förment humanrättsliga utveckling, skriver Christopher Collstedt.
Collstedt har gått igenom militärdomstolarna i Skåne och Blekinge och kan visa att dagens förståelse av våld mot civila utformades under 1600-talet. Det handlade dock inte om ett helt nytt våldsbegrepp, men synen på våld och hur det fick användas förändrades under den här tiden, bland annat till följd av nya principer om ett statligt våldsmonopol som tydligare gjorde skillnad på stridande och icke-stridander parter i krig. Dessa båda grupper skulle med tiden få allt mer åtskilda roller. Detta var också en europeisk utveckling.
– Doktrinens betoning på att grupper som barn, kvinnor, gamla män, präster, studenter, bönder, handelsmän och krigsfångar skulle betraktas som ickestridande och som oskyldiga finns tydligt representerad i de svenska krigsartiklarna, menar Collstedt.
Och det skyddet utvidgades också under 1600-talet. Det syns exempelvis i det faktum att man inte längre talar om skyddet för ”våra undersåtar” utan kort och gott om ”människan”, till exempel då det handlar om plundringar.
Läs mer om Christopher Collstedts forskning i hans slutredovisning http://anslag.rj.se/sv/anslag/37907# eller i boken Våldets väsen. Synen på militärers våld mot civilbefolkningen i 1600-talets Sverige (Sekel bokförlag).
