Bättre rapportering av biverkningar
Det är viktigt att man följer olika läkemedels biverkningar och ett bra sätt är biverkningsrapporter från sjukvården. Det är dock få biverkningar som rapporteras även om förskrivare av läkemedel ska rapportera dem.
Elisabet Ekman tar i sin avhandling upp olika sätt att förbättra rapporteringen av läkemedelsbiverkningar. Hon har också speciellt tittat på två olika biverkningar som rapporterats från sjukvården till svenska biverkningsregistret.
Ett sätt att öka rapporteringen är att inkludera fler kategorier som rapportörer. Ekman har i sin forskning utbildat sjuksköterskor vid tre medicinkliniker i biverkningsrapportering och visat att sjuksköterskor skickar in relevanta biverkningsrapporter. Hon har även frågat 5 procent av alla läkare verksamma vid sjukhus och 1 procent av alla sjuksköterskor som är medlemmar i Vårdförbundet om deras kunskaper och attityder till biverkningsrapportering. 59 procent av läkarna uppgav att de någon gång hade rapporterat en läkemedelsbiverkan och motsvarande siffra för sjuksköterskor var 14 procent.
Ekman kunde också konstatera att allvarlighetsgraden av en biverkan är den viktigaste faktorn för att rapportera och den vanligaste orsaken till att man inte rapporterar är att biverkan är välkänd. Det framkom även att både läkare och sjuksköterskor ansåg att rapportering via ett webbaserat system skulle underlätta rapporteringen. Sjuksköterskor som fått utbildning i biverkningsrapportering skickade in signifikant flera biverkningsrapporter jämfört med de sjuksköterskor som inte fått någon utbildning. Slutsatsen blir därför också att undervisning och information kan öka rapporteringen av biverkningar.
Ekman har även studerat inrapporterade biverkningar till det svenska biverkningsregistret för två helt olika biverkningar, Torsades de pointes och erektil dysfunktion.
Torsades de pointes är en allvarlig hjärtarytmi som kan utlösas av läkemedel. Många läkemedel har avregistrerats på grund av denna ovanliga form av arytmi. Få fall av torsades de pointes, 88 rapporter, registrerades under den 15-årsperiod som hon studerade. Ekman fann att för två tredjedelar av de läkemedel som rapporterades utlösa torsades de pointes var biverkningen inte listad i den godkända katalogtexten (FASS) för läkemedlet. I flertalet av rapporterna förekom andra riksfaktorer, förutom läkemedel, för att få torsades de pointes. För citalopram, ett vanligt antidepressivt läkemedel, som var det tredje mest rapporterade läkemedelet (nio rapporter) var biverkan inte listad vilket gör att ytterligare studier angående detta samband behövs.
Den andra biverkan hon studerade i biverkningsregistret var erektil dysfunktion (impotens) för olika grupper av blodtryckssänkande läkemedel. Under den 17-årsperiod som undersöktes skickades 225 rapporter angående erektil dysfunktion till svenska biverkningsregistret. I 59 av dessa var minst ett blodtryckssänkande läkemedel misstänkt. Alla grupper av blodtryckssänkande läkemedel förekom bland rapporterna, även den grupp av blodtryckssänkande läkemedel, angiotensin II-antagonister, som enligt studier kan ha en positiv påverkan på erektil dysfunktion.
Slutsatsen av avhandlingen är att det är viktigt med biverkningsrapportering från sjukvården för att vi ska lära oss mera om de läkemedel vi använder. Om flera kategorier av sjukvårdspersonal inkluderas som rapportörer kan rapporteringen av läkemedelbiverkningar öka. Information och utbildning är viktigt för att stärka biverkningsrapporteringen.
FAKTA
Elisabet Ekman är född i Gårdveda i Småland. Hon tog sin examen i farmaci vid Uppsala universitet 1975. Sedan 2011 har hon varit doktorand inom Biomedicinsk vetenskap vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Pharmacovigilance – spontaneous reporting in healthcare” försvarades den 8 maj 2013 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var Doc. Susanna Wallerstedt vid Göteborgs universitet.
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se”>lupress@lnu.se
