Fler intressenter bör vara med vid utvärdering av universitetsutbildningar
En avhandling vid Umeå universitet visar att det är viktigt att låta fler intressenter få definiera kvalitet på universitetsutbildningar, eftersom det finns många olika förväntningar på dem.
– Den nuvarande situationen där frågan om utbildningskvalitet koncentreras till ett fåtal aspekter riskerar att leda högre utbildning i fel riktning, menar Mona Fjellström, som disputerar vid Umeå universitet
Mona Fjellström har i sin studie engagerat ett antal personer i en dialog om vad som är kvalitet i läkarutbildningen. Dialogen skulle bidra till en pågående förändring i utbildningen men också lägga grunden för utvärderingar av den nya utbildningen. Studenter, lärare, kliniska handledare, forskarutbildare, arbetsgivare, medarbetare och patienter på läkarutbildningen vid ett universitet, samt företrädare för Högskoleverket, Socialstyrelsen och Sveriges Läkarförbund deltog i dialogen.
Målet med studien var att förstå hur de medverkande personerna såg på utbildningen, hur samtalen utmanade deras syn på utbildningen och hur utvärderingsarbetet bidrog i utvecklingen av utbildningen.
Förutsättningarna för den kliniska praktiken, lärarkompetens och internationalisering var några av de områden som diskuterades. I samtalen framkom också vikten av att studenterna utvecklar förmågan att samarbeta med andra sjukvårdsaktörer och kan kommunicera med patienter samt att de utvecklar självinsikt och förmåga att hantera och lösa problem.
– Det fanns en oro för att utbildningen blir alltmer teoretisk och att det leder till brister i studenternas praktiska, sociala och empatiska förmågor. Flera menade också att dessa brister försvårar den efterföljande allmäntjänstgöringen, säger Mona Fjellström.
Det enskilt viktigaste området som togs upp var den kliniska praktiken. Svårigheterna med att erbjuda bra praktik till många studenter samtidigt, bristande organisation av handledningen och avsaknad av handledarutbildning diskuterades. Ett överraskande resultat var att inte en enda fråga ställdes om utbildningens teoretiska innehåll.
– Mot bakgrund av den uttryckta oron över bristen på yrkesanknytning kan det förstås som att man utgick från att det teoretiska innehållet var väl avpassat till utbildningen.
Flertalet av de medverkande upptäckte nya sidor av utbildningen, inte minst att utbildningskvalitet är en komplex fråga.
– Inblicken i hur andra såg på utbildningen och det pågående utvärderings- och förändringsarbetet väckte tankar om nya sätt att jobba med läkarutbildningen men också forskarutbildning, utvärdering och läkarrekrytering.
Samtalen bekräftade att förändringsarbetet var på rätt väg samtidigt som nya frågor kom upp. Frågorna gav upphov till sex olika utvärderingar av den nya utbildningen, utvärderingar som bidrog till förändringen av utbildningen.
– Att dialogen tillkommit på de utbildningsansvarigas initiativ gjorde att de självständigt kunde driva både utvärderings- som förändringsprocess. Istället för att vänta på myndighetsdirektiv eller krav kunde de via utforskande, kritiska samtal och kreativ granskning ta sig vidare i förändringsarbetet, säger Mona Fjellström.
Läs avhandlingen här: Utvärdering för utveckling av utbildning: Med sikte på delaktighet och deliberation.
