Vad bestämmer vilken medicin du får?
Birgitta Semark, doktorand i biomedicinsk vetenskap vid Linnéuniversitetet, konstaterar i sin avhandling ”Patient characteristics, perceived health and drug prescription in primary care” att läkarens förskrivning av läkemedel inte bara styrs av det medicinska behovet utan också av olika ekonomiska begränsningar och av lyhördheten för patienters behov av att få påverka.
Sedan slutet av 1990-talet har flera åtgärder vidtagits för att bromsa den ökande kostnadsutvecklingen för subventionerade läkemedel. Receptbelagda läkemedel subventioneras för medborgare av allmänna medel när kostnaden överskrider en viss nivå per år. Semark har jämfört hur hälsocentraler kompenserades för de subventionerade läkemedlen och upptäckte att hälsocentraler med många invånare i upptagningsområdet med låg socioekonomisk status (SES) hade budgetunderskott vid året slut. Hälsocentraler i områden med högre SES hade däremot ett överskott.
I en annan studie undersökte hon förskrivningen av läkemedel i olika prisnivåer för diagnoserna kronisk obstruktiv bronkit, depression, diabetes och osteoporos. Läkemedelsförskrivningen jämfördes sedan med uppgifter om patienterna (ålder, kön, utbildning, inkomst och födelseland) och om vårdgivaren var allmän eller privat. Det framkom då att läkemedel i olika priser förskrevs mer i relation till vissa faktorer.
Sedan år 2010 ska enligt lag patientens delaktighet i beslut kring sin vård och behandling underlättas och patientens roll därmed stärkas. För att undersöka delaktigheten intervjuade hon personer som nyligen påbörjat medicinering. Studien visade att delaktighet var viktigt men också att det innebar olika saker. En uppfattning var att man kunde känna sig delaktig utan att själv ta några beslut om läkaren visade ett bra bemötande och att läkaren ingav förtroende och tillit till att verkligen vilja ens bästa.
En annan uppfattning var att delaktighet innebar att få ta egna beslut i mer eller mindre samråd med läkaren. Att vara delaktighet i beslut om sin läkemedelsbehandling kunde ha betydelse för hur man följer sin läkemedelsordination. Hon konstaterar också att ekonomiska begränsningar försvårar för läkaren att låta patienten påverka valet av läkemedel vilket i sin tur skulle kunna påverka patientens följsamhet till sin medicinering.
Semark har också gjort en enkätstudie där hon undersökte hur den egna hälsan uppfattades hos personer i åldern 65-80 år. Hälsan uppfattades vara mycket sämre hos personer med depressiva symtom i jämförelse med de som inte hade motsvarande symtom. Hälsan var också sämre hos personer med högt blodtryck och hos de som behandlades med läkemedel för depression och högt blodtryck. Hälsan uppfattades vara bättre hos yngre, hos personer med hög utbildningsnivå och hos män.
Birgitta Semark är född och uppvuxen i Kalmar. Hon tog sin magisterexamen i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet 2009 och sedan dess har han varit doktorand inom biomedicinsk vetenskap vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Patient characteristics, perceived health and drug prescription in primary care” kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
