Studenter med Aspergers vill klara sig själva
Antalet studenter med Aspergers syndrom har ökat stort samtidigt som det ställs krav på högskolor och universitet att studenter med funktionshinder ska få särskilt stöd. Resultatet från en ny avhandling i handikappvetenskap visar att det kan vara svårt att hjälpa studenter med Aspergers syndrom, eftersom de ofta vill klara sig själva och inte heller alltid vet vilket stöd de behöver.
Aspergers syndrom (AS) är en diagnos som historiskt sett är relativt ny. Det är först på slutet av 1990-talet som det mer offentligt började talas om den. Personer med AS har blivit alltmer synliggjorda på grund av de förändrade krav på god kommunikations- och samspelsförmåga, som samhällsutvecklingen ställer på oss. Begränsning i social interaktion och kommunikation är två av de tre huvudkriterierna för diagnosen AS. I Sverige har personer med AS under de senaste 20 åren fått möjlighet att vara delaktiga i miljöer som de tidigare varit utestängda från.
När man börjar studerar på högskola eller universitet och har en funktionsnedsättning har man rätt till pedagogiskt stöd. På varje högskola och universitet finns en samordnare för studenter med funktionshinder där man som student med funktionsnedsättning kan söka pedagogiska stöd. Studenter med Asperger syndrom vill klara sig själva och söker stöd först när de inser att studierna inte klaras av på egen hand. Det innebär att det är ibland kan vara svårt för samordnarna att göra ett gott arbete och att det finns ett behov av utvecklade arbetsmetoder så att stödet blir till en möjlighet för studenter med AS.
Det är studenten själv som söker stöd och det är också studenten själv som ska beskriva de svårigheter denne har och vilka stöd som skulle kunna vara till hjälp i studierna.
– För studenter med Aspergers Syndrom kan detta bli till moment-22. Om man inte kan beskriva de svårigheter man har är det svårt att få ett pedagogiskt stöd som fungerar, visar de undersökningar som jag gjort, säger Ann Simmeborn Fleischer som står bakom forskningen.
Antalet personer med funktionshinder som deltar i högre utbildning ökar hela tiden, vilket innebär att det kommer att krävas mer pedagogiskt stöd och fler insatser för samordnarna att hantera. Det kommer fler personer med neuropsykiatriska diagnoser så som AS och det innebär att samordnare behöver ökad kunskap om studenter med kognitiva funktionsnedsättningar. Studenter med AS behöver stöd i början av sina studier, då det är mycket nytt som sker och det är svårt att klara av att ta till sig all information, schema, nya människor och ny omgivning.
– Mitt avhandlingsarbete kan ses som ett första steg till ett kommunikationsverktyg, som när det är fullt utvecklat ska kunna användas av samordnarna när de ska ha samtal med studenter om vilket stöd de behöver för att kunna genomföra sina studier, säger Ann Simmeborn Fleischer.
– Jag har hittat många goda exempel på hur man kan arbeta ute på enskilda lärosäten. Dessa kan tas som en början för att göra en omorganisation nationellt. Man behöver tänka i nya banor för att just kunna möta och välkomna studenter med AS.
Ann Simmeborn Fleischer är utbildad mentalskötare och har arbetat inom psykiatrin och den kommunala omsorgsverksamheten i cirka 20 år. Hon har en filosofie magisterexamen i Medie- och kommunikationsvetenskap och en högskoleexamen i Handikappvetenskap.
