Resenärer ger dyster Rysslandsbild
De dricker för mycket. Religionen är märklig. Prästerskapet är obildat. Det är en vanlig Rysslandsbild som förmedlas via reseskildringar från 1700-talet. Men när skribenterna verkligen möter ryssar nyanseras bilden, konstaterar historikern Maria Nyman i sin avhandling.
Det är en vanlig Rysslandsbild som förmedlas via reseskildringar från 1700-talet. Men när skribenterna verkligen möter ryssar nyanseras bilden, konstaterar historikern Maria Nyman i sin avhandling.
Det är skillnad på ”bilden av” och ”mötet med” menar Maria Nyman som doktorerar i historia. I sin avhandling ”Resandets gränser Svenska resenärers skildringar av Ryssland under 1700-talet” [Ref 2] har hon analyserat svenska reseskildringar från Ryssland. Skildringarna har skrivits på 1700-talet eller tidigt 1800-tal, och har främst publicerats i bokform. Flertalet är skrivna av soldater eller svenskar som tagit rysk tjänst och flyttat till det stora landet i öster. Många beskrivningar är mörka.
– Rysslandsbilden då är egentligen som den Rysslandsbild vi har i dag – den är mörk och negativ. Skildringarna tar fasta på deras religion och man anser att prästerskapet är ociviliserat och okunnigt – prästerna talar inte latin till exempel. Man anser att religionen är ytlig med sina ikoner och symboler, och man anser att ryssarna dricker för mycket sprit, säger Maria Nyman. Men det spelar också roll vem som skrivit – och varför, konstaterar Maria Nyman.
Kvinnliga skribenter förmedlar en ljusare bild, och det inverkar också under vilka förutsättningar vistelsen i Ryssland ägde rum, och vilken bakgrund skribenten har.
– Kön har en tydlig betydelse för vad som skrivs, och det spelar också stor roll under vilka förhållanden resan gjordes. De övre samhällsskikten reste bekvämt, hadekontakter främst i St Petersburg, och reste runt. De som befann sig i Ryssland under ofrivilliga förhållanden hamnade i situationer de inte kunde råda över. Den första gruppen beskrev sällan möten med ryssar, utan umgicks med landsmän och fick staden ”visad för sig”. Den andra gruppen beskrev möten eller vänskapsförhållanden, liksom konflikter.
Maria Nyman menar också att flera av skrifterna är som de förväntas vara. Beskrivningarna är gjorda efter en slags mall där man rabblar seder och bruk, religion, rättsväsende med mera.
– Man bekräftar den mörka bilden och mycket handlar om att reproducera det man hört och läst tidigare. Det tidigare skrivna lyser igenom och jag kan till och med se hela meningar som man har lånat från tidigare texter.Maria Nyman har analyserat hur skribenterna förhåller sig till ”de andra”, det vill säga ryssarna, och hittade en påtagligskillnad:
– De skribenter som träffar andra folkslag än ryssar, normaliserar ryssarna. I den stund de möter nyryssar eller andra folkslag förskjuts begreppet ”de andra” och andraän ryssarna får ta de hårdaste omdömena.
Avhandlingens titel: ”Resandets gränser Svenska resenärers skildringar av Ryssland under 1700-talet”.
