Pratig svensk skolkultur

Sverker Lindblad har nyligen avslutat ett projekt som studerat och jämfört klassrumspraktiker i svenska skolor med vad som sker i andra länder.

Syrenerna blommar för fullt och vittnar om att skolåret går mot sitt slut. Men skoldebatten fortsätter. I projektet ”Svensk skolkultur: Klassrumspraktik i komparativ belysning”, har en grupp forskare under flera år studerat lärandepraktiker och undervisningskulturer i olika länder. Detta har skett genom så kallade mikroetnografiska studier i klassrummen med analyser som bygger på detaljerade videoinspelningar och intervjuer med lärare och elever.

– Vi har studerat vad som händer i klassrummen, hur och om vad lärare och elever interagerar. I det här projektet har vi framför allt undersökt vad som händer i undervisningsprocessen under mattelektioner i årskurs 8. Detta har skett i samarbete med forskare i sexton länder som gjort motsvarande undersökningar.

Forskarna kan visa ett komplext samspel mellan elever och lärare, där lektionens tema kompletteras med annat innehåll. Samtalen i klassrummet handlar visserligen om frågor, svar och bedömningar som har med lektionen att göra, men också om annat som vad som hände i helgen eller vad som för tillfället sker utanför fönstret. Barnen i klassrummet deltar både i det offentliga samtalet med läraren och i mer privata samtal med sina kompisar.

– En del diskuterar uppgifterna och frågar varandra, men ibland pratar eleverna om helt andra saker. Läraren måste hantera det här för att driva undervisningen framåt, annars riskerar undervisningen att haverera, säger Lindblad.

I takt med att vi i Sverige har gett elever mer utrymme och strävat efter mer elevinflytande har klassrumsinteraktionen ofta blivit mer komplicerad och eleverna har erhållit eller tagit sig mer utrymme utifrån sina erfarenheter och intressen.

– Det här har stötts av svensk reformpedagogik under decennier. Och det ser inte likadant ut i  andra länder. Det är exempelvis en annorlunda dynamik i de kinesiska klassrummen som vi studerat. För svensk del betyder det att lärare måste kunna hantera oväntade inspel från eleverna och ändå driva lektionen dit den ska.

Den internationella forskargruppen – under ledning av professor David Clarke vid University of Melbourne – kunde gemensamt visa att många av de internationella jämförelser som görs om undervisning i olika länder, exempelvis vad gäller matematik som TIMSS-R, inte är hållbara.

– Analyserna i TIMSS- R bygger på alltför grova kategoriseringar och för korta sekvenser för att kunna göra de generaliseringar som förs fram.
Och, menar Sverker Lindblad, svensk klassrumspraktik främjar ett annat lärande än vad vi sett av motsvarande studier i exempelvis Kina eller Japan. Svenska elever utvecklar en känsla för samtal, diskussion och komplicerat talat språk, de blir duktiga i att följa med i de komplexa samspel som sker i klassrummet under en lektion. Dessa förmågor syns emellertid inte i de internationella mätningarna, eftersom det inte är den typen av kunskap som undersöks.

– Vill man visa vad de svenska eleverna utvecklar för kunnande och kompetenser, måste man gå bakom de standardiserade resultatmätningarna, och undersöka vad som sker i undervisning. Detta krävs för att analysera det svenska skolväsendet och för att visa fruktbara framtida utvecklingsmöjligheter för svensk skola, avslutar Sverker Lindblad.

Läs mer om projektet på projektets hemsida: http://www.ips.gu.se/forskning/forskningsprojekt/kult/ där också ett 90-tal publikationer från vår undervisningsforskning finns förtecknade.