Båtägare kan slippa havstulpaner med ny miljövänlig metod

Havstulpaner finns i alla marina miljöer och är ett stort problem för både små och stora båtar. Den täta påväxten av havstulpan på bottnarna innebär att båtarna förbrukar upp till 40 procent mer bränsle som i sin tur innebär ökade koldioxidutsläpp.

Havstulpanen biter sig fast
De flesta marina organismer som växer fast på båtar, som till exempel musslor och alger, kan ofta skrapas bort från skrovet med enkla medel. Men det gäller tyvärr inte havstulpanen som sätter sig fast och tränger igenom färgskiktet den växer på. Efter en tid bildas ett mycket tätt kalklager under den förstörda färgytan.

Den vanligaste metoden för att motverka påväxt är att blanda färgen med gift som långsamt och fortlöpande släpps ut. Stora delar av giftet hamnar i havet och kan skada andra marina organismer. Så gav till exempel tributyl tennoxid (TBT), ett gift som användes under 80- och 90-talet, upphov till en omtalad miljökatastrof. TBT förbjöds globalt sedan man upptäckt att läckande TBT gjorde ostron och liknande djur sterila.

Ungefär 90 procent av nuvarande bottenfärger mot marin påväxt innehåller huvudsakligen kopparoxid och stora mängder koppar hamnar i havet.

– Sådan miljöpåverkan på havsvattnet kan av miljöskäl i längden inte accepteras, säger Emiliano Pinori.

Gräver sin egen grav i färgen
Nu har Emiliano Pinori hittat en ny metod. Den nya metoden innebär att man anpassar egenskaperna hos giftet och färgen så att giftet hålls inneslutet i färgen vilket minimerar frisläppning av gifter. Man använder istället havstulpanens egen förmåga att tränga in i färgen. När de pressar sina kroppsdelar mot ytan sätts förgiftningen av dem igång.

– Man kan säga att havstulpanen gräver sin egen grav i färgen, säger Emiliano Pinori.

Nollutsläpp möjligt
Giftet som används i de testade färgskikten är ivermectin, en molekyl som produceras av bakteriestammen Streptomyces avermitilis, och som binds starkt i färgen. En bra effekt har uppnåtts med bara 0,1 procent,det vill säga ett gram ivermectin per liter färg. Effekten har dessutom bevisats vara mångårig och kan ersätta koppartillsats som nu används i befintliga båtbottenfärger. Ett väldigt lågt läckage av ivermectin kunde mätas i vattnet.

– Min forskning visar att det här låga läckaget inte bidrar till effekten. Läckaget är alltså något man kan arbeta med att helt få bort med bibehållen effekt. Detta är nästa mål. Det blir spännande att fortsätta utveckla denna metod inom EU-projektet LEAF, Low Emission Anti-Fouling. Det är ett treårigt projekt som SP har fått beviljat tillsammans med professor Elwings grupp vid Göteborgs Universitet och andra internationella partner, säger Emiliano Pinori.

Avhandlingens titel: “Low Biocide Emission Antifouling Based on a Novel Route of Barnacle Intoxication”

Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/32814
Länk till projektet: http://www.leaf-antifouling.eu