Citeringar inget mått på vetenskaplig kvalitet
I dagens forskarsamhälle baseras en allt större del av resurstilldelningen på olika former av kvantitativa prestationsmått. En av de viktigaste indikationerna som används för att mäta forskningens kvalitet är hur ofta den blir citerad. Men det går inte att sätta likhetstecken mellan antalet citeringar och forskningens kvalitet, visar en avhandling i vetenskapsteori från Göteborgs universitet.
– Citeringar är resultatet av vetenskapliga referenser som forskare använder vid författandet av artiklar för att belägga ett påstående genom att hänvisa tillbaks till tidigare forskningsresultat. Men skälen till att referera ett specifikt verk kan variera och det kan basera sig på många olika syften, säger avhandlingens författare Gustaf Nelhans, nybliven filosofie doktor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och universitetsadjunkt i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås.
Till exempel kan en forskare ange varifrån influenser hämtas eller referera för att bygga på tidigare forskning. Men forskaren kan också referera för att argumentera med en källa eller för att ifrågasätta källverket över huvud taget. För att inte tala om slentrianmässiga referenser där en viss källa anges av hävd, eller för att alla andra gör det.
– Kontentan av detta resonemang är att citeringen inte på ett entydigt sätt kan betraktas som ett kvalitetsmått för den citerade artikeln och inte heller att fler citeringar automatiskt innebär högre kvalitet, säger Gustaf Nelhans.
Trots detta leder den så kallade ”citeringskultur” som uppstått i forskarvärlden till att allt fler kommit att positionera sin forskning inte enbart för att få bäst innehållsligt eller kunskapsmässigt genomslag, utan även för att göra sin forskning ”citerbar”. Alltså publicerad på ett sätt som ökar dess chanser att erhålla ett stort antal citeringar för att både vinna inomvetenskaplig erkänsla och få forskningsmedel till sin forskning.
Å andra sidan kan man tala om att en citerad artikel har ”använts” av den senare litteraturen och att den därigenom är ”synlig”. Men det måste göras med viss försiktighet då citeringar endast uppträder för vissa publikationer, nämligen tidskriftsartiklar publicerade i vissa internationellt spridda och kollegialt granskade vetenskapliga tidskrifter.
Samtidigt pekar Gustaf Nelhans avhandling på hur medvetenheten om citeringars inverkan på forskningen har lett till att de har kommit att uppfattas som hårdvaluta i forskarvärlden, från nationell lärosätesnivå ner till den enskilde forskaren på institutionsnivå.
– Problemet är att citeringar är komplexa mått som döljer minst lika mycket som de lyfter fram. Därför är det viktigt att se bredden i det här fenomenet och inte behandla citeringar som ett automatiskt mått, säger Gustaf Nelhans som efterlyser lite mer försiktighet från beslutsfattarnas sida när det gäller att använda citeringar som ett verktyg för att fördela pengar till forskning.
FAKTA
Avhandlingens titel: Citeringens praktiker. Det vetenskapliga publicerandet som teori, metod och forskningspolitik. Avhandlingen försvarades den 27 september. Avhandlingen kan beställas från författaren. Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/33516
