Arbetsresor tar allt längre tid och är fortfarande inte jämställda
Det råder stora skillnader mellan kvinnor och män i våra arbetsresor. Trots ett allt mer jämställt samhälle går det långsamt att förändra traditionella mönster i hushållen. I takt med den pågående regionförstoringen på många håll i landet ökar samtidigt restiderna överlag.
– Regionförstoringen har lett till att restiderna blivit längre för både kvinnor och män, och inte snabbare som man ofta antar, berättar kulturgeografen Ana Gil Solá, Göteborgs universitet, som studerat arbetsresor från mitten av 1990-talet och ett tiotal år framöver.
– Min studie visar på ett brott jämfört med tidigare utveckling. Resultatet är viktigt eftersom restid ofta räknas som ekonomisk kostnad när man motiverar infrastrukturinvesteringar. Enligt den logik som råder ska regionförstoring bidra till regional tillväxt, men samtidigt innebär resorna ökade kostnader och minskad välfärd för individen. Detta är något som sällan diskuteras i sammanhanget, påpekar Ana Gil Solá.
Det råder stora regionala variationer i relationen mellan kvinnors och mäns pendlingslängd. Skillnaderna är störst i Göteborgsregionen jämfört med andra regioner. I Malmöregionen är de minst och där pendlar kvinnor och män i princip lika långt.
Avhandlingen innehåller också intervjuer med småbarnsföräldrar om vilka önskemål, prioriteringar och beslut i vardagen som omgärdar arbetsresan och hur pendlingen påverkar familjelivet och arbetsfördelningen i hushållet.
– Intervjustudien visar att synen på kvinnans och mannens roll påverkar hur man gör olika val i hushållet. Hos par med en konservativ syn finns till exempel en argumentation som prioriterar mannens användning av bilen. Exempelvis kan man mena att man inte har råd med en andra bil, när mannen kör den enda bilen, trots att kvinnans pendling skulle underlättas avsevärt om man hade två. Hon kanske till och med skulle kunna ta ett bättre jobb. En sådan argumentation används aldrig för män. Männens rörlighet har ingen prislapp, den tas för given och ifrågasätts inte i dessa hushåll, menar Ana Gil Solá.
– I jämställda hushåll behandlas kvinnors och mäns behov likvärdigt och man skaffar två bilar om det behövs, eller så hittar man andra lösningar. I min studie visar de jämställda hushållen på en större variation i hur de löser olika komplikationer, för att de är angelägna om det och inte fastnar i traditionella lösningar.
Totalt sett visar studien att vi långsamt går mot mer jämställda arbetsresor. Skillnader i färdlängd, förflyttningshastighet och bilanvändning för arbetsresan mellan könen har minskat något över den studerade perioden. Samtidigt syns regionala variationer i utvecklingen och stora skillnader mellan olika typer av hushåll. Avhandlingen presenteras den 18 oktober 2013.
FAKTA
Avhandlingens titel: ”På väg mot jämställda arbetsresor? Vardagens mobilitet i förändring och förhandling” Institutionen för ekonomi och samhälle, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Här kan avhandlingen läsas i sin helhet.
