Samspel flyttar läsaren in i fiktionens värld

Avhandlingen har en intermedial utgångspunkt i frågan om relationer mellan text och bild samt i tesen ”all media are mixed media” och att varje medium i sig innehåller egenskaper som traditionellt brukar förknippas med andra medier. I avhandlingen ges en rad skönlitterära exempel som antingen blir utgångspunkt för en analys eller fungerar som illustration till de teoretiska resonemangen. Genom en tvärvetenskaplig syntes baserad på rön och teorier hämtade från semiotik, psykologi, kognitiv lingvistik, kognitionsforskning, läsarorienterade teorier, narratologi, possible worlds-teorier och intermediala studier belyser Ulf Pettersson en rad underliggande frågeställningar.

Vår hjärna tolkar mycket aktivt olika typer av tecken i omvärlden. I tolkningsakten söker den efter mönster i det vi förnimmer som överensstämmer med mönster som redan finns lagrade i minnet. Eftersom perceptioner, till skillnad från enskilda sinnesdata, är tvärmodala kopplar vi lätt samman exempelvis auditiva sinnesförnimmelser med i minnet lagrade ikoniska mönster. På så sätt kan ett morrande läte utlösa en inre bild av en ilsken, morrande hund, även om vi inte har någon sådan inom vårt synfält. En liknande förmåga till sammankoppling gäller när vi har lärt oss ett språk. De symboliska och konventionella tecknen, orden, antingen vi ser dem skrivna eller hör dem uttalas, utlöser vid perceptionen en utveckling av tecknet som kan resultera i mentala bilder av skiftande slag. Ibland rör det sig om enkla bildscheman som mest kan sägas ange riktningar, positioner och proportioner men i andra fall, om det språkliga uttrycket ger mera information, så kan bilden bli mera utvecklad.

När vi läser skapas flera olika mentala representationer i hjärnan. I det som inom kognitions-forskningen kallas ytstrukturen har vi en mental representation av själva orden på sidan. Textbasen ger en mental representation av den exakta semantiska betydelsen av textens ord och meningar. Den form av mental representation som normalt håller i sig längst är det som kallas situationsmodeller. Dessa utgör representationer av det som texten beskriver och för att skapa en levande modell av skeendet använder sig läsaren av sina egna erfarenheter och minnen och sin allmänna omvärldskunskap.

Alla texter innehåller luckor av olika slag. En stor del av det som ingår i en läsares konkretisering av en berättelse är sådant som bara implicit framkommer i texten. Nämner texten helt kort att en karaktär går på restaurang så aktiveras hos läsaren ett schema för vad ett restaurangbesök innebär. Vi använder stereotypa strukturer och mönster (scripts) som finns lagrade i minnet för att komplettera en berättelse och fylla i sådana luckor.

Språkliga uttryck och begrepp tar ofta sin utgångspunkt i hur vi som individer upplever att vår kropp fungerar och hur den interagerar med omvärlden. Detta visar sig inte minst i språkets underliggande spatiala metaforik, exempelvis är vi uppåt när vi känner oss glada eller är nöjda med tillvaron, medan vi är nere då saker går oss emot. Det har också visats att verb som sparka och springa i en text utlöser neurala aktiviteter i den motoriska delen av hjärnbarken.

Avhandlingen Textmedierade virtuella världar. Narration, perception och kognition försvarades framgångsrikt och godkändes vid en offentlig disputation vid Linnéuniversitetet, sal Homeros, Växjö, fredagen den 11 oktober 2013. Opponent var docent Paul Tenngart, Lunds universitet.