Framtidens gruva finns nära dig
Protesterna skallar att högre mot såväl dagens gruvpolitik som mot minerallagen. Samtidigt prospekterar Björn Wallsten och Nils Johansson i sina licavhandlingar vid Linköpings universitet en helt annan typ av gruvor – under centrala Norrköping och i våra deponier.
Det finns stora mängder metaller som ligger under våra stora städer, till ingen nytta. Björn Wallsten har gjort tankeexperimentet att lyfta Norrköping ett par meter upp i luften för att se vad som finns där under. Efter att i ett par år sökt igenom en mängd kommunala och privata källor har han hittat inte mindre än 5000 ton järn, koppar och aluminium.
Det handlar om nedlagd infrastruktur i form av ett gammalt likströmsnät, övergivna stadsgasledningar, urkopplade växelströmsledningar, kraftiga elkablar till de stora industrierna som en gång låg i den centrala stadskärnan, rester från nedlagda spårvagnslinjer, gamla fjärrvärmerör och mycket mer. Bara kopparn är värd minst 28 miljoner kronor.
– Mängderna är också en underskattning eftersom all nedlagd infrastruktur inte finns med i beräkningarna och inte heller de delar som ligger under fastigheter eller på privat mark, säger Björn Wallsten.
Nils Johansson har istället undersökt varför vi inte återvinner de metaller som finns i våra samhällens deponier. Han har nämligen funnit att bara hälften av de metaller som brutits ur jordskorpan är i användning i dag, resten finns på deponier, i gruvindustrins slagghögar, i form av gamla datorer och vitvaror med mera.
– Globalt handlar det sannolikt om flera miljarder ton järn och tiotals miljoner ton koppar som ligger i deponierna, säger Nils Johansson.
När det gäller koppar har vi redan brutit mer än hälften av de kända reserverna ur jordskorpan och sökandet har börjat efter andra lösningar.
– Att gräva ut soptipparna borde ju ligga närmare till hands än att utvinna metaller ur havsbotten eller i yttre rymden, förslag som förekommit i diskussionerna, säger Nils Johansson.
Björn Wallsten och Nils Johansson är båda doktorander på Avdelningen för industriell miljöteknik, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet.
