Förändrad kunskapssyn i gymnasieskolans utbildningsreformer
Debatten om skolan verkar aldrig vilja tystna. Återkommande betonas att kunskap och utbildning är en av de kanske viktigaste tillgångarna för elevens och nationens möjligheter att klara sig i en alltmer globaliserad och konkurrensutsatt värld. Redan i samband med 1960-talets reformeringar av skolan betonades nödvändigheten av att Sverige behövde reformera och investera i skolan.
En skola av hög kvalitet är en oerhört viktig framtidsfråga. I en avhandling från Linnéuniversitetet visar Carl-Henrik Adolfsson att detta dock inte är något nytt fenomen. Redan i samband med 1960-talets reformeringar av skolan betonades nödvändigheten av att Sverige behövde reformera och investera i skolan för att eleverna på bästa sätt skulle förberedas på de krav som det samtida och framtida alltmer internationaliserade och kunskapsintensiva samhälle ställde.
Trots detta stora fokus på kunskap, då som nu, ställer sig Carl-Henrik Adolfsson frågan varför kunskapsbegreppet väldigt sällan diskuteras eller problematiseras på ett mer fördjupat sätt. Istället verkar läroplanens kunskap betraktas som något självklart, frånkopplat både tid och rum och något som de svenska eleverna enbart behöver mer av.
I avhandlingen studeras vilka kunskapsuppfattningar som varit dominerande i tre gymnasiereformer från 1960-talet fram till dagens gymnasiereform (Gy 2011). Vilka förändringar av synen på vad som räknas utgöra bra och giltig kunskap går det att urskilja i reformmaterialet mellan de tre reformerna och vad var det var för samhälleliga förändringar som låg till grund för att dessa kunskapsuppfattningar kunde framstå som legitima?
Vidare ställs frågan vilka konskevenser dessa kunskapsförändringar i sin tur medförde för synen på vad som uppfattades utgöra en professionell lärare respektive en eftersträvansvärd gymnasieelev?
I studien slår Carl-Henrik Adolfsson fast att det inte räcker med att synliggöra de utbildningspolitiska idéer som låg till grund för respektive reform för att förstå och förklara dessa förändringar. Även den samhälleliga kontext som gjorde dessa idéer ”möjliga” behöver analyseras. Framförallt visas i avhandlingen att samhällsekonomiska förändringar och problem utgjort en viktig förklaringsgrund till att nya politiska utbildningspolitiska idéer har kunnat erhålla legitimitet.
– Ett viktigt resultat från att ha studerat 50 års politisk styrning av läroplanens innehåll är att de problem som staten försökt att lösa genom reformer i grunden är desamma över tid, säger Carl-Henrik Adolfsson. Däremot har de utbildningspolitiska lösningarna, för att kunna framstå som legitima, varierat med tid och kontext.
Vidare visar studien på flera förändringar mellan de undersökta reformperioderna med avseende på hur kunskapsfrågan behandlats i reformmaterialet. Bland annat går det i den senaste gymnasiereformen (Gy2011) att urskilja en förskjutning mot en alltmer resultatorienterad kunskapssyn. Bra och giltiga läroplanskunskaper definieras här utifrån hur väl de anses skapa förutsättningar för bra resultat i olika nationella och internationella kunskapsmätningar men också i den mån de kan göra elever anställningsbara.
FAKTA
Avhandlingen ”Kunskapsfrågan – En läroplansteoretisk studie av den svenska gymnasieskolans reformer mellan 1960-talet och 2010-talet” försvaras fredagen den 8 november. Opponent är professor Lisbeth Lundahl, Umeå universitet.
