Personliga integriteten offras i lagstiftningen för rikets säkerhet
Det är inte bara rädslan för terrorism som bidragit till utvecklingen av nya möjligheter till hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommunikation i svensk lagstiftning på senare år. Lagstiftaren har också ändrat syn på den personliga integriteten. Det konstateras i en ny doktorsavhandling från Umeå universitet.
Markus Naarttijärvi har i sin avhandling studerat resonemangen bakom en ny kategori av lagstiftning som vuxit fram i svensk rätt sedan 2007. Denna lagstiftning tillåter bl.a. avlyssning och övervakning av exempelvis telefonsamtal, internettrafik och e-post – utan att detta sker för utredning av brott. Genom ny lagstiftning tillåts inhämtning av sådan kommunikation i bland annat Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet i syfte att förhindra och förebygga framtida allvarlig brottslighet.
– Detta innebär i princip att tidigare gällande krav på konkreta brottsmisstankar mot en specifik person för sådana åtgärder har övergetts, säger Markus Naarttijärvi.
Denna nya lagstiftning kopplas ofta till framväxten av nya hot och den form som exempelvis terrorismen tagit sedan 11-september. Markus avhandling visar dock att jämfört med de resonemang som förekom i lagstiftningsdiskussioner på området från 60-talet och framåt så har lagstiftaren de senaste åren även ändrat inställning till den personliga integriteten.
– Personlig integritet sågs tidigare som ett intresse med betydelse bortom de individer som utsätts för övervakning. Det trycktes hårt på att åtgärderna inte sällan drabbade helt oskyldiga människor och kunde leda till allmän misstro mot staten, säger Markus Naarttijärvi.
Senare överväganden präglas dock enligt Markus av ett synsätt där övervakningen bara är ett problem för vissa individer. Dessa betraktas ibland av lagstiftaren som personer som redan är vad övervakningen i bästa fall är tänkt att bekräfta, det vill säga blivande brottslingar. Samtidigt har övervakningen breddats och sker nu mer förutsättningslöst för att kunna förhindra framtida risker från att förverkligas.
– På många sätt kan den bredare övervakning som avslöjats av Edward Snowden ses som en naturlig förlängning av det synsätt som präglat senare tids lagstiftningsåtgärder säger Markus Naartijärvi.
– Lagstiftaren har i frågor som rör rikets säkerhet ansett att en ny avvägning måste göras och den sker på bekostnad av den personliga integriteten som tycks betraktas som något av ett bondeoffer i sammanhanget. Samtidigt har de samhälleliga effekterna av en bredare övervakning tonats ner i lagstiftarens resonemang.
Avhandlingen konstaterar också att de analyser som underbygger ny lagstiftning på området har vissa brister i fråga om hur konstitutionella krav beaktas.
– I vissa frågor lyser noggranna överväganden med sin frånvaro, säger Markus Naarttijärvi, som menar att lagstiftaren ibland låter de tekniska möjligheterna styra vilka möjligheter till övervakning som myndigheterna ska få tillgång till, snarare än demokratiska överväganden.
Markus Naarttijärvi är född och uppvuxen i Norrbotten. Han tog sin juris kandidatexamen år 2008 och är sedan dess anställd på Umeå universitet. Han kommer efter disputationen att fortsätta undervisa och forska vid Umeå universitet.
FAKTA
Fredagen den 6 december försvarar Markus Naarttijärvi, juridiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: För din och andras säkerhet:Konstitutionella proportionalitetskrav och Säkerhetspolisens preventiva tvångsmedel. Opponent är professor Petter Asp, Juridiska fakulteten, Stockholms universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-82942
