Tung arbetsbörda med individuella utvecklingsplaner i skolan

Sedan 2006 har svenska lärare arbetat med individuella utvecklingsplaner (IUP). De första åren var planerna enbart framåtsyftande och skulle ge eleverna mål och strategier för fortsatt lärande. 2008 kom en ny reform som innebar att planerna även skulle innehålla skriftliga omdömen i skolans alla ämnen. Arbetsbördan för svenska lärare ökade i och med detta markant.

Åsa Hirsh har identifierat tre dilemman i arbetet med IUP där det gäller för lärarna att hitta en balans. Det handlar om tid (dokumentation ställs mot undervisning), kommunikation (korrekt språk eller ”elevvänligt” språk) och bedömning.

– Det finns lärare som lyckats väldigt bra med att hitta den här balansen, medan andra håller på att arbeta ihjäl sig för att uppfylla alla de krav som ställs på dem, säger Åsa Hirsh.

Hon har studerat IUP genom en stor mängd insamlade dokument och intervjuer med lärare på grundskolans alla stadier. Resultatet av hennes forskning visar att IUP är ett mångfacetterat fenomen som inte kan beskrivas i termer av bra eller dåligt.

– IUP har till viss del inneburit en helt orimlig arbetsbörda för lärare, men den beskrivs av lärare i många fall också som något som utvecklar både dem själva och eleverna, säger Åsa Hirsh.

Andra resultat som framkommit i undersökningen är att det finns skillnader i vilken typ av mål som ges till pojkar respektive flickor. Pojkarna får i betydligt högre utsträckning mål som handlar om beteendemönster, attityd och inställning till skolarbete. Flickor får i viss mån också den typen av mål, men då handlar det ofta om att de är för blyga, för tysta och inte vågar ta för sig.

Det finns också stora variationer i hur lärarna arbetar rent praktiskt med utvecklingsplanerna och hur de uppfattar syftet.