Integration måste bygga på delaktighet
Problemet med integrationspolitiken är att den fokuserar på kulturella skillnader, menar Mehrdad Darvishpour, lektor vid Mälardalens högskola (MDH). Han vill lämna dagens syn på etniska minoriteter som ett problem och vill att integration ska bygga på delaktighet. Han anser också att en höjning av straffen för diskriminering kan vara ett sätt att få en utveckling i rätt riktning.
Mehrdad Darvishpour, doktor i sociologi och lektor i socialt arbete vid MDH, tar upp problemen runt integration och diskriminering i sin studie ”Välfärdsstatens styvbarn – Ett intersektionellt perspektiv på etniska relationer och diskriminering i Sverige”.
Var femte invånare i Sverige har utländsk härkomst och majoriteten av dessa är från utomeuropeiska länder. Sverige har också de högst utbildade invandrarna. Trots detta är gapet, när det gäller sysselsättning, mellan inrikes födda och utrikes födda ett av de största i Europa. Arbetslösheten bland unga män med utländsk härkomst är 37 procent. När det gäller uppskattad hälsa anser fyra procent av de inrikes födda att de mår mycket dåligt. Motsvarande siffra för utomeuropeiskt födda är 17 procent. Även bostadssegregationen är hög, i vissa områden har cirka 90 procent av befolkningen utländsk härkomst, exempelvis i Rinkeby utanför Stockholm. Statistiken visar också att utomeuropeiska invandrade kvinnor har lägst inkomst, lägst sysselsättningsgrad och sämst hälsa i landet.
Mehrdad Darvishpours studie visar att gapet mellan inrikes födda och utrikesfödda till stor del beror på diskriminering. Han anser att det är fel att förklara gapet mellan svenskars och invandrares förutsättningar och livsstil med att det beror på kulturella skillnader mellan grupperna.
– Det tankesättet underblåser ett rasistiskt förhållningssätt som utgår från ett ”vi” och ”dom” tänkande. Ett problem med integrationspolitiken är just att den koncentrerats på kulturella särdrag och deras betydelse för integration. Vi måste vända fokus och istället se på hur majoritetssamhällets diskriminering ökar de invandrade gruppernas utsatthet och marginalisering.
För att förbättra integrationen och motverka diskriminering, föreslår Mehrdad Darvishpour att vi börjar uppmärksamma strukturell diskriminering, det vill säga samhällsnormer, fördomar och attityder som kan vara marginaliserande, och dess konsekvenser. Ett exempel är etnosocialitetsmekanismen vid rekrytering, det vill säga att etniska svenskar oftare rekryterar andra etniska svenskar till mer kvalificerade positioner.
– Vi måste övergå från en passiv icke diskriminerande policy till en aktiv antidiskrimineringspolicy. Det innebär att lämna dagens icke diskriminerande policy som utgår från att alla behandlas lika oavsett bakgrund, vilket gör att diskriminering uppfattas som ett avvikande beteende. Har man istället en antidiskrimineringspolicy erkänner man att diskriminering är ett strukturellt problem som aktivt måste uppmärksammas och bekämpas, säger Mehrdad Darvishpour.
Han menar att diskriminering kortsiktigt kan vara lönsamt för många företag och myndigheter oavsett om den är avsiktlig eller oavsiktlig. Idag är det ytterst få fall där diskriminering anmälts som leder till fällande dom i domstol. Det kan, enligt Mehrdad Darvishpour, leda till att många fall inte ens anmäls. Han anser därför att det blir allt viktigare att lagstiftningen utgår från konsekvenserna för dem som drabbas av diskriminering.
– Med en ökad grad av kunskap om antidiskriminering, fler fall som tas upp och uppmärksammas i domstol och hårdare straff för diskriminering skulle det bli både socialt och ekonomiskt mer kostsamt att diskriminera, säger Mehrdad Darvishpour.
