Politiken räddade språket

Sydsamiskan lever vidare mot alla odds. Det går att få språk som nästan slutat talas att vitaliseras. Det är sydsamiskan ett exempel på: allt fler unga använder i dag språket. En förklaring till detta är 2000-talets nya minoritetspolitik visar professor Leena Huss.

När språkvetaren Leena Huss startade sitt projekt Revitalisering mot alla odds? Sydsamiskan i Sverige, som nyligen slutrapporterades till Riksbankens Jubileumsfond, var hon intresserad av att veta hur den nya minoritetspolitiken påverkade sydsamiskan. I dag kan hon visa att lagstiftningen i form av 2009 års språklagar hade en positiv effekt på sydsamiskan.

– Det har blivit lättare att prata sydsamiska, och den minoritetspolitiska reformen har fött nytt hopp för många sydsamer, säger Leena Huss.

Leena Huss, som är knuten till Huga Valentin Centret i Uppsala, har bland annat genomfört enkäter med lärare och föräldrar som har barn som läser sydsamiska. Hennes forskarkollega i samma projekt, Satu Gröndahl, har också i en litteratursociologisk studie undersökt hur sydsamiskan använts inom olika kulturella verksamheter.

Språket anses av de flesta vara en oumbärlig beståndsdel för identiteten. Så är det också för den samiska identiteten. Ändå menar en majoritet av de tillfrågade att man inte behöver kunna sydsamiska för att betrakta sig som same. Anledningen till detta är den förståelse som finns för att så många gått miste om sitt språk eller aldrig fått lära sig samiska ordentligt.

– När språket genom olika insatser får nytt liv, så betyder det också att identiteten förändras. Vår studie visar hur språket i många fall hänger ihop med ett etniskt uppvaknande och hur ett ökat användande av sydsamiskan i sin tur leder till att man reser frågor om egenmakt och dekolonisering, säger Leena Huss.

När forskarna intervjuade användare av sydsamiska visade det sig att många hade dubbla känslor inför att använda språket. Det fanns några som tyckte att det var komplicerat att prata sydsamiska eftersom det kunde uppfattas som kritik gentemot äldre generationer, som inte pratade sydsamiska alls. Samtidigt var det också förknippat med stolthet och glädje att använda språket.

– Det fanns en del väldigt bestämda uppfattningar om hur man ska tala, språkpoliser som sätter upp gränser, vilket gjorde det nervöst för många att prata fritt på sydsamiska, säger Leena Huss.

– Men det finns i och med den nya minoritetspolitiken och de insatser som gjorts i dess efterföljd en stark tro på framtiden. På så sätt kan man faktiskt säga att politiken räddat sydsamiskan, säger Leena Huss.

Och det anser också många av de informanter som deltagit i projektet. Minoritetspolitiken ses som en garant för att språket inte ska gå förlorat.

FAKTA
Länk till slutredovisning: http://anslag.rj.se/sv/anslag/38447