Forskningspolitiken i Polen efter statssocialismens fall
En avhandling analyserar forskningspolitiken i Polen efter statssocialismens fall. Resultatet visar på en drastisk förändring vad gäller synen på vetenskapens och forskningens roll i samhället och i relation till styrningssfären.
Efter statssocialismens fall år 1989 stod den polska forskningspolitiken inför omfattande förändringar. Bland annat bildades KBN, Komitet Badan Naukowych, ”Forskningskommittén”. Den hade till syfte att formulera och implementera en ny forskningspolitisk modell efter den tidigare sovjetiska centraliserade modellen.
– Kommittén fungerade som en mer eller mindre autonom instans i förhållande till den polska regeringen. Den styrdes av akademikerna själva och hade hand om både ansökningsprocesser om forskningsanslag och forskningspolitiken på makronivå för att försäkra vetenskapens ”frihet” i förhållande till den politiska styrningen, berättar Sofia Norling, författare till avhandlingen Mot ”väst”. Om vetenskap, politik och transformation i Polen 1989-2011.
Politikens relation till den vetenskapliga kunskapsproduktionen gick därmed på kort tid från att vila på den sovjetiska modellens ideal och värden om hur vetenskapen i första hand skulle bidra till samhällsnyttan, till ett ideal som snarare erkände vetenskapens egenvärde. Detta ideal hade dessutom stark förankring i den politiska historien, och i de strukturer och kultur som forskningssystemen, forskningspolitiken och intelligentian i Polen präglats av under mellankrigsperioden.
– Det fanns närmast utopiska inslag i dessa idéer som kan liknas vid en slags ”vetenskapens republik”. Man ville återerövra idéer som kännetecknat relationen mellan vetenskapen och politiken före statssocialismens tid, säger Sofia Norling.
Snart började dock omfattande reformer av den polska forskningspolitiken.
– Under 1990-talet behövde Polen mobilisera offentliga resurser för att bygga upp marknadsekonomin och efter det tog förberedelserna inför EU-inträdet 2004 fart. Denna utveckling bidrog till omfattande omförhandlingar och omtolkningar av den anti-politiskt orienterade forskningspolitiska modellen med akademisk självorganisering som grundval.
Omförhandlingarna och omtolkningarna ledde snart till att man fullständigt frångick det autonoma idealet och framåt mitten på 10-talet mer eller mindre kopierat EUs forskningspolitiska linje.
– Gränsdragningarna mellan framförallt vetenskapen och den politiska styrningssfären förändrades därmed i grunden, både på det idémässiga planet, men även i den politiska praktiken.
FAKTA
Sofia Norling har genomfört sin forskarutbildning vid Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola, och inom den tvärvetenskapliga forskarutbildningen vid Tema teknik och social förändring, Linköpings universitet.
Avhandlingens titel: Mot ”väst”. Om vetenskap, politik och transformation i Polen 1989-2011. Disputationen ägde rum den 7 mars 2014, opponent var docent Per Högselius från Kungliga tekniska högskolan.
