Sexsäljare och köpare driver gemensamma intressen på nätforum
I en avhandling från Linnéuniversitetet visar Gabriella Scaramuzzino hur sexsäljare och sexköpare möts på prostitutionsforum på internet för att driva gemensamma intressen och förhandla med varandra för att kunna minska konflikterna på prostitutionsmarknaden. Detta trots att det är olagligt att köpa sex i Sverige. Gabriella Scaramuzzino studerar vilken betydelse prostitutionsforum har för makt och inflytande på prostitutionsområdet.
Avhandlingen visar hur sexköpare via forumet recenserade och betygsatte sina möten med sexsäljare. För att få ökade ”rättigheter” som konsumenter, uppmanade en grupp sexköpare att bojkotta sexsäljare med falsk marknadsföring och satte press så att sexsäljare skulle sänka sina priser, förbättra sin service och erbjuda en pengarna-tillbaka-garanti som på andra marknader. Resultaten visar att sexköpares ställning som konsumenter stärktes under undersökningsperioden. Avhandlingen visar också hur sexsäljare framhöll att prostitution inte kunde liknas med vilken marknad och vilket arbete som helst. För att få ökade rättigheter som producenter förhandlade sexsäljarna direkt med sexköparna och skapade ”kollektiva kontrakt”, om vilka regler som skulle gälla när de möttes fysiskt. Sexsäljarna kallade sig för ”fucket” och deras sätt att agera känns igen både från flera utländska fackföreningar för sexarbetare och från brukarorganisationer.
Sexsäljare spred via forumet, information om farliga kunder, förmedlade kontakter och varnade särskilt unga, nya, och oerfarna sexsäljare som hade störst risk att bli lurade, rånade eller utsatta för våld. Sexsäljarna utvecklade ett egenorganiserat frivilligt socialt arbete.
– Förtroendet för både socialarbetare och polis var lågt varför många i första hand vände sig till prostitutionsforumen för att få råd och stöd, säger Gabriella Scaramuzzino. Avhandlingen visar att sexsäljare både var rädda för att bli omyndigförklarade och för att förlora vårdnaden av sina barn om de skulle vända sig till myndigheterna för att få stöd och hjälp. Även om socialarbetare sällan syntes på forumen, hade en prostitutionsenhet en annons där de erbjöd ett preventionspaket till ”sexsäljare/sexarbetare”. De eftersträvade ett s.k. brukarperspektiv och arbetade enligt en skadereducerande princip och därmed i motsats riktning mot regeringens politik, där prostitution på sikt ska elimineras genom att hjälpa sexsäljare och sexköpare ut ur prostitutionen.
Avhandlingen visar en komplex bild av hur internet skapar nya förutsättningar för makt och inflytande på prostitutionsområdet, inte minst i Sverige, och hur det sociala arbetet står inför en utmaning att hitta sin roll. Hur ska de offentliga kunna hjälpa en målgrupp som har en annan syn på hur prostitution ska förstås och hanteras och som har varierande behov, i ett land där prostitution är en så politiskt laddad fråga?
FAKTA
Gabriella Scaramuzzino har en bakgrund inom RFSU och som socialsekreterare på prostitutionsenheten i Malmö där hon kartlagt sexhandeln på internet och arbetat med personer som ville sluta eller minska köpa sexuella tjänster. Vid sidan av avhandlingsarbetet forskar Gabriella om det civila samhället, internet, sexualitet och socialt arbete, om sexarbetares och sexköpares mobilisering och organisering både på lokal, nationell och internationell nivå samtidigt som hon undervisar på socionomutbildningen vid Linnéuniversitetet.
Avhandlingen Sexsäljares och sexköpares kollektiva handlande på internet: En svensk ”fuckförening”? försvaras fredagen den 23 maj 2014, kl. 10.15 i sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är professor Göran Ahrne, Stockholms universitet.
Avhandlingen kan beställas genom Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.
