Ett hållbart båtliv – även på land
Både båtägare, båtklubbar och fastighetsägare behöver hitta strategier för att båtar ska kunna skötas om på ett hållbart sätt. Det tydliggör en ny rapport som utrett ansvarsfrågorna för vilka regler som gäller för både båtklubbar och markägare. För att förhindra negativa effekter på både människors hälsa och miljö behövs tydligare regler för hur båtverksamheten på land bör utföras.
Dagens kunskapsläge om båtuppläggningsplatser är att dessa i allmänhet är starkt förorenade av en mängd olika giftiga ämnen. Rapporten ger en bakgrund till vilka gifter och mängder av giftiga ämnen som finns på båtuppläggningsplatser och även hur regelverket för användning av båtbottenfärger har förändrats de senaste decennierna.
– För att motverka fortsatt förorening av mark som används för vinterförvaring är det viktigt att fastighetsägare, däribland kommuner, som upplåter mark till småbåtshamnar och båtuppläggningsplatser noga tänker igenom vilka krav de vill ställa på båtklubbarna, säger David Langlet, docent i miljöjuridik vid juridiska institutionen, Stockholms universitet.I rapporten behandlas framförallt rättsläget för vad som gäller för mark som har blivit förorenad av båtverksamheten och vad som borde gälla om vi ska värna om både människor och miljö.
– Aktörerna bör i samråd utforma arrendeavtal eller andra avtal så att det blir tydligt vilka båtbottenfärger som får användas och att åtgärder ska vidtas för att förhindra spridning av redan använd färg eller andra förorenande ämnen, säger Britta Eklund, docent vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet.
I rapporten framhålls även att andra typer av försiktighetsåtgärder kan skrivas in i avtalen.
– Man kan tänka sig att i avtal föreskriva om ekonomisk säkerhet av något slag för att garantera att det finns medel för eventuella saneringskostnader som har och kan komma att uppstå av arrendatorns, det vill säga båtklubbens, verksamhet, säger David Langlet.
– Från politiskt håll bör man även överväga en ändring av regelverket för att göra båtuppläggningsplatser tillståndspliktiga, avslutar Britta Eklund.
Om rapporten
ITM-rapporten 222 ”Ansvar för förorenad mark på båtuppläggningsplatser med fokus på ideella föreningar” har utrett ansvarsfrågorna för vilka regler som gäller för både båtklubbar och markägare. Arbetet har letts av docent David Langlet, docent i miljöjuridik vid juridiska institutionen och docent Britta Eklund vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM) samt jur. mag. David Eklund från Uppsala universitet.
Rapporten och ytterligare material (Filmer, artiklar, rapporter) finns tillgängliga på:http://www.itm.su.se/page.php?pid=1100
