Trånga järnvägsspår kan gynna sjöfarten
Möjligheten att överföra godstransporter från väg och järnväg till sjövägen tas upp av Trafikverket och av politiker från olika partier. Kapacitetsbristen på landinfrastrukturen kan gynna sjöfarten. Det framgår av en rapport som presenterades på ett seminarium i Almedalen.
– Vi ser att, flera faktorer skulle kunna gynna sjöfarten och kapacitetsproblem på landinfrastrukturen är ett exempel, säger Inge Vierth, utredningsledare på VTI.
Hon är medförfattare till rapporten Konkurrensyta land – sjö för svenska godstransporter som presenterades på seminariet ”Likabehandling av trafikslagens infrastrukturavgifter – vilka blir effekterna på transportsystemet?”. Rapporten syftar till att undersöka konkurrensytan mellan väg och järnväg å ena sidan och sjöfarten å andra sidan. En utgångspunkt är sjöfartens möjlighet att avlasta landinfrastrukturen som tas upp i Trafikverkets Kapacitetsutredning.
Transportarbetets fördelning på trafikslagen, i tonkilometer på svenskt territorium, har varit relativt konstant sedan 1990. Knappt 40 procent transporteras på väg respektive med sjöfart och drygt 20 procent med järnväg. Andelarna skiljer sig så mycket åt mellan de olika varugrupperna, till exempel transporteras råolja uteslutande med fartyg medan livsmedel mest fraktas med lastbil.
– Transporter är kostnadskänsliga, det framgår av våra intervjuer, kostnaderna är av stor betydelse för val av transportlösning men inte avgörande. Volym, krav på snabbhet och tillförlitlighet anses också viktigt, säger Inge Vierth.
Förutom att de kapacitetsproblem som finns på land så skulle även en ökad internationell handel, framför allt till/från destinationer långt bort, gynnar sjötransporter före landtransporter. De skarpare kraven för svavelhalten i marint bränsle som kommer att gäller från 2015 (Svaveldirektivet) leder dock åtminstone på kort sikt till högre kostnader för sjötransporter.
Vad gäller utvecklingen mot större fordon och fartyg samt den diskuterade omstruktureringen av de statliga infrastrukturavgifter och skatter är det inte uppenbart hur konkurrensen mellan land- och sjötransporter påverkas. En omstrukturering av infrastrukturavgifterna, så att alla trafikslag betalar för sina externa kostnader och borttagning av rabatter samt undantag för avgifter, påverkar konkurrensytan mellan trafikslagen. Beräkningar i rapporten indikerar dock att enbart borttagning av farledsavgifterna i Sverige inte skulle påverka transportarbetets fördelning över trafikslagen nämnvärt.
Av rapporten framgår också att sjöfart är, i jämförelse med de andra trafikslagen, ett billigt trafikslag givet att man kan utnyttja skalfördelar i form av stora volymer och långa avstånd. För intermodala transportkedjor, som inkluderar sjöfart, krävs jämfört med en dörr-till-dörr-transport ett visst minimiavstånd så att kostnadsbesparingarna för undervägskostnaderna åtminstone kompenserar för omlastningskostnaderna i hamnarna.
Logistiska krav och egenskaper hos det transporterade godset är avgörande för valet av transportlösning. Sjötransporter är exempelvis intressanta för lågvärdigt gods som tillåter en lång transporttid och högvärdigt gods med stabila varuflöden. Vidare har sjöfarten komparativa fördelar för transporter av stora sändningar. Skalfördelarna innebär samtidigt att det kan vara svårt att upprätthålla många avgångar vilket bidrar till att sjöfart är ett relativt oflexibelt trafikslag.
Slutligen är avsändaren och mottagarens lokalisering och tillgång till sjötransporter via hamnar avgörande; ett start- eller slutmål nära eller vid en hamn gynnar sjötransporter.
