Genombrott i forskning om fotosyntes
Forskare vid Göteborgs Universitet har, under ledning av professor Richard Neutze, med hjälp av extremt fokuserad och intensiv röntgenstrålning kunnat visa hur ett fotosyntesprotein genomgår en jordbävningsliknande rörelse när det utsetts för stora mängder energi.
Det var i februari 2012 som Richard Neutze och hans forskarteam, samt studenten David Arnlund, fick möjligheten att åka till Stanforduniversitetet i USA för att få tillgång till frielektronslasern LCLS och genomföra sina forskningsstudier vid universitetet. LCLS är en så kallad frielektronslaser som kan producera röntgenstrålning som är mer än en miljard gång starkare än andra röntgenkällor som finns att tillgå.
– CLS är en revolutionerande maskin som möjliggör helt andra typer av experiment än vad som är möjligt med konventionella röntgenkällor synkrotronstrålning, säger Richard Neutze, professor vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Forskarna kunde följa fotosyntesproteinets förändring
I experimenten belyste forskarna ett protein med en laser och på så sätt kom fotosyntesmekanismen igång. Proteinet som forskarna använde har framställts på Lundberglaboratoriet i Göteborg. Genom att sedan skjuta stark röntgenstrålning på det aktiverade proteinet fick forskarna en stillbild av hur proteinet förändrats.
Med tillräckligt många stillbilder med olika tidsavstånd mellan laser och röntgen kunde forskarna sedan bygga upp en filmsekvens över hur proteinet förändrats efter det att laserpulsen träffat.
– Jag tycker personligen att det är anmärkningsvärt att ett protein kan genomgå förändringar på denna korta tidsskala. Förändringarna sker på den tid det tar för ljuset att förflytta sig två millimeter, säger Richard Neutze.
Forskningsresultaten publicerades nyligen i den ansedda tidsskriften Nature methods och studierna visar hur proteinet genomgår en andningsliknande rörelse, inte helt olikt hur en jordbävning fortplantar sig från dess epicentrum.
– Energi frigörs från proteinets epicentrum och driver fram en intern explosion, en förändring i proteinet som varar i pikosekunder, säger Richard Neutze.
Läs mer: http://www.nature.com/nmeth/journal/v11/n9/full/nmeth.3074.html
