Artikel från Linnéuniversitetet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

17 september 2014

Öppenvård som alternativ till institutionsvård för barn och unga

I en avhandling från Linnéuniversitet visar Thorbjörn Ahlgren hur handlingsfrihet hos starka professionsaktörer i den sociala barnavården, bidrar till att behandling på hemmaplan kan ses som ett alternativ till institutionsvård oavsett om resultaten är framgångsrika.

I fokus för avhandling är framväxten av öppenvård

– insatser som erbjuds barn och unga i deras närmiljö och medan de bor hemma. Öppenvård i den sociala barnavården har varit en lagstiftad åtgärd i drygt hundra år, men har förekommit i mycket blygsam omfattning fram till 1990-talet.

Från mitten av 1990-talet har öppenvården präglats av ett prövande av olika metoder och organisering vilket lett fram till en omfattande expansion och etablering. Bakom begreppet öppenvård ryms idag en rik variation av behandlingsinslag som utförs i barns och ungdomars närmiljö, med olika syfte och innehåll. En av de grundläggande tankarna bakom utvecklingen av öppenvården är att erbjuda ett alternativ till framförallt institutionsvård. Nationell statistik visar att framväxten av öppenvård inte minskat förekomsten av annan omfattande vård. Istället har det skett en expansion i form av nya verksamheter, metoder och kostnader. Idéutvecklingen av att ge insatser i öppenvård har också till stora delar skett utan synbart motstånd från någon aktör. En utveckling som skiljer sig ifrån andra försök att sprida idéer i socialt arbete.

Avhandlingens resultat visar att framväxten av öppenvård i den sociala barnavården kan förklaras på flera sätt. Framförallt visar studien att insatser på hemmaplan ideologiskt och som humanitära tanke passar både professionen och politiker. Studien visar också att aktörers agerande framstår som en central aspekt. En slutsats är att från 1990-talet och framåt har socionomer som aktörer använt position, makt och referensramar för att påverka öppenvårdens utformning. Socionomers intresse av öppenvård kan delvis förklaras av professionens behov att utvecklas nya arbetsfält, men också en grundläggande ambition att hjälpa de människor de möter. I denna ambition blir det naturligt att försöka utveckla nya behandlingsalternativ.

– Framväxten av öppenvården sker dock inte enbart beroende på professionens behov säger Thorbjörn Ahlgren. Utvecklingen är ett resultat av flera samverkande aspekter. Ett grundläggande motiv för utvecklingen av öppenvården har varit behovet av alternativ till institutionsvård dels utifrån bristande resultat men framförallt utifrån höga kostnader. En annan aspekt som troligen har påverkat utvecklingen är den samhälleliga diskursen om avinstitutionalisering. En diskurs som varit tydlig sedan efter andra världskriget och som tog fart i samband med de ideologiska debatterna på 1960- och 1970-talet.

Thorbjörn Ahlgren är fil. lic. i socialt arbete och har en bakgrund som socialarbetare i den sociala barnavården. Vid sidan av avhandlingsarbetet forskar Thorbjörn i ett longitudinellt forskningsprogram om socialt utsatta ungdomars psykosociala utveckling till vuxna och undervisar på socionomutbildningen vid Högskolan i Jönköping

Avhandling ”Institutionalisering på hemmaplan. En idés resa i den sociala barnavården”, försvaras fredagen den 26 september 2014, kl. 10.50. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet Växjö. Opponent är docent Stefan Wiklund, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

Senaste nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera