Centralsydslaviska folksånger viktig inspiration för Runeberg
Centralsydslaviska folksånger var bland de viktigaste inspirationskällorna för den finlandssvenske skalden Johan Ludvig Runeberg i hela hans litterära verksamhet. Det visar en avhandling i slaviska språk från Göteborgs universitet.
Trots att det centralsydslaviska eller, som man tidigare sade, serbiska inflytandet på Runebergs diktning är känt har det hittills inte analyserats i någon vidare utsträckning. Nu har Sonja Bjelobaba gått på djupet i sin doktorsavhandling Översättning i nationens tjänst. J. L. Runeberg och de centralsydslaviska folksångerna och undersökt just detta. Hon har hittat olika områden där inflytandet från folksångerna framträder, som i Runebergs översättningsstrategier, den konstnärliga praktiken, poetiken, kritiken, och även i hans ställning i det finländska litterära systemet.
– Den allra första dikten som jag läste av Runeberg kändes märkligt välbekant, den gick rakt in i mig, till skillnad från de svenska dikter vi läste på litteraturvetenskapskursen. När jag fick höra att författaren hade inspirerats av serbiska folksånger blev jag nyfiken och ville utforska det vidare, säger Sonja Bjelobaba som kom till Sverige som flykting från det forna Jugoslavien 1992.
Det blev upptakten till hennes doktorsavhandling
Sonja Bjelobaba skriver om hur slumpen ledde skalden till sångerna. På golvet hittade han sin rumskamrats tyska bok med översättningar av centralsydslaviska folksånger. Runeberg drabbades av versernas ”naiva täckhet” och ”den rena episka skönheten” och började omedelbart översätta dem till svenska för att 1830 publicera samlingen Serviska folksånger.
Det ledde också till förändringar i Runebergs egen diktning: han bestämde sig för att skriva ”i de serviska folksångernas manér”. Resultatet blev diktcykeln ”Idyll och epigram”, men Sonja Bjelobaba visar i avhandlingen att spår av Runebergs läsning av de centralsydslaviska folksångerna kan hittas i betydligt fler verk, bland annat i Julqvällen och Nadeschda.
Finlands nya politiska situation efter kriget 1808–09 medförde en osäkerhet inom den finländska borgerligheten. Runeberg hade en aktiv roll i processen när finländarna – finnar såväl som finlandssvenskar – började omdefiniera sin ställning och nationella tillhörighet.
I en rad artiklar skrev Runeberg en förintande kritik av det svenska litterära etablissemanget. Ett led i den nationella väckelsen var skapandet av en finländsk nationallitteratur. Då behövde de finländska författarna frigöra sig från det svenskspråkiga arvet och söka inspiration på annat håll. Nya impulser sökte man istället i den inhemska muntliga traditionen och i översättningar från andra språk.
– De centralsydslaviska folksångernas likhet med de finska ledde till att intresset för den muntliga diktningen stärktes. För den unge Runeberg var dessa centralsydslaviska sånger dessutom viktig inspiration för det egna skapandet i den nya nationen Finlands tjänst, säger Sonja Bjelobaba.
Avhandlingens titel: Översättning i nationens tjänst. J. L. Runeberg och de centralsydslaviska folksångerna. Opponent: Professor Barbara Lönnqvist, Åbo akademi, Finland. Avhandlingen kan beställas av författaren via epost. Avhandlingen är digitalt publicerad på http://hdl.handle.net/2077/35387
Monica Havström
