Uppror utan vapen mer effektiva än krig

När tusentals människor sitter ner gatorna i Hongkong i protest mot styrda val illustrerar det ett större skeende i Östasien, att antalet väpnade konflikter minskar och de civila upproren blir fler. Skälet är enkelt: fredliga aktioner är mer framgångsrika. Inte en enda väpnad konflikt har lyckats avsätta en regering de senaste 40 åren i Östasien. Däremot har ett antal folkliga uppror haft framgång.

– Civila kampanjer är kraftfulla för att de får med så stora delar av befolkningen. Tröskeln för att engagera sig är lägre än att ansluta sig till en gerillaarme, säger Isak Svensson, freds-och konfliktforskare vid Uppsala universitet.

Folkmassans väldighet tycks ge ett övertag.

– De slår mot maktens stödpelare: legitimiteten. Man använder en slags Jujutsu som lockar fram övermaktens repression. I sådana situationer kan det även hända att armén byter sida.

Svårt att ge eld mot civila
Det hände i Manilla 1986. Nunnor och präster gick i första ledet i Peoples Power Revolution och då blev det svårt för militären i ett katolskt land att ge eld. Resultatet blev att Filipinernas president Marcos drevs på flykten.  I Östtimor förekom visserligen våldsutövning men det var de fredliga kampanjerna som fick stenen att välta. Munkarnas uppror i Myanmar var kanske det viktigaste skälet till varför militären tog över makten.

Isak Svensson medverkar i forskningsprogrammet The East Asian Peace Since 1979: How Deep? How Can It Be Explained?som finaniseras av Riksbankens Jubileumsfond. Tillsammans med 23 andra forskare undersöker han hur det kommer sig att världens mest krigshärjade region, Östasien, har blivit den kanske allra fredligaste. Men samtidigt ökar alltså de obeväpnade folkupproren.

– Det är inte så att de sociala spänningarna har minskat. Upproren tycks bara ha tagit nya uttryck. Rebellgrupperna har bytt taktik för att driva igenom de förändringar de vill se, säger Isak Svensson.

Obeväpnade uppror sprider sig
Isak Svensson har tillsammans med doktoranden Matilda Lindgren analyserat olika konfliktdatabaser, bland annat NAVCO (The No-Violent and Violent Campaigns and Outcomes) och där sett detta mönster. En möjlig förklaring för Ostasiens del är att det har blivit svårare att bedriva gerillakrig. Bättre vägar och övervakningssystem har försvårat uppbygganden av baser. Isak Svensson noterar också att obeväpnade konflikter tycks inspirera andra och sprida sig.

Traditionellt har freds- och konfliktforskare inte brytt sig så mycket om fredliga folkuppror. Har de alls diskuterats har de ansetts som något självklart gott och eftersträvansvärt.  Isak Svensson är inte så säker på det sista. I Thailand har fredliga folkrörelser använts av gulskjortorna för att störta demokratiskt valda ledare. På andra ställen, som i Libyen och senast i Ukraina, har upprorsrörelserna kidnappats och extremradikala krafter har lyckats dra nytta av dem – och resultaten har i vissa fall blivit katastrofala.

– Det här är något som händer, men som vi inte förstår inom forskningen, säger Isak Svensson.

Demonstranterna städar efter sig
Demonstrationerna i Hongkong anses tillhöra de fredligaste. Inget våld, inte en enda rapport om skadegörelse eller plundring. Demonstranterna städar till och med bort sina lunchlådor. Det är dock ingen garanti för att lyckas.

– Kampanjen handlar om territoriell autonomi för Hongkong och sådana uppror har mindre sannolikhet att lyckas än statmaktskonflikter, säger Isak Svensson.

Text: Thomas Heldmark

Artikeln är ursprungligen publicerad på Riksbankens jubileumsfond.