Sametinget utan makt

Statsvetaren Ulf Mörkenstam konstaterar i sin nyligen avslutade studie om Sametinget att tingets inflytande och makt är begränsad. Det samiska folkets rätt till självbestämmande tas helt enkelt inte tillvara.

Sedan ett antal år tillbaka har Ulf Mörkenstam, statsvetare vid statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, studerat urfolks rätt till självbestämmande med Sametinget i fokus. Projektet namn var ”Urfolks rätt till självbestämmande: en studie av det svenska Sametingets makt och inflytande”. Den viktigaste frågan har varit om Sametinget kan garantera samernas rätt till självbestämmande.

– Och den frågan måste vi besvara med nej, säger Ulf Mörkenstam, och anger en rad anledningar till detta.

För det första så har Sverige till skillnad från i Norge betonat att Sametinget är en myndighet under den svenska regeringen, vilket begränsat tingets autonomi. Sametinget blir en bland många myndigheter i den statliga hierarkin, utan formell makt att agera självständigt i många av de frågor som är viktiga i det samiska samhället.

I Norge kan Sametinget, som där är samernas formella representant i första hand (och myndighet i andra hand), lättare ta politiska initiativ på både regional, nationell och till och med internationell nivå.

– Vi menar också att den här ordningen i Sverige har begränsat det folkvalda organets utveckling mot mer autonomi och större inflytande i relation till den svenska staten, säger Ulf Mörkenstam.

Dessutom så är Sametingets inflytande begränsat tack vara den institutionella organisationen.

– Det finns en inneboende intressekonflikt här mellan rollen som representant för det samiska folket och rollen som myndighet med uppgift att tillvarata den svenska statens intressen, säger Mörkenstam.

Projektet har lett vidare till en rad nya projekt, och i dag håller Ulf Mörkenstam på med ett projekt där valen till Sametingen i Sverige och Norge 2013 jämförs i syfte att analysera Sametingens ställning i det samiska samhället i Sverige och Norge.