Utsatthet försvårar integrationen
I sin slutredovisning av projektet Integration genom dop visar Per Hammarström att framgångsrika judar i högre grad än mindre bemedlade konverterade till kristendomen under 1800-talet.
Historikern Per Hammarström har nyligen avslutat en studie om integration och kan visa att det för svenska judar under 1800-talet var lättare och mer populärt att konvertera och assimileras i det då kristna och svenska samhället, om man var framgångsrik socialt och ekonomiskt.
Studien som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond heter Integration genom dop? Judiska konvertiter i Sverige 1782-1879 och lämnar flera viktiga bidrag till assimilationsprocesserna och hur de sett ut.
– Trots att stora delar av exempelvis den stockholmska judiska församlingen under 1800-talets första hälft ryckte fram socialt och ekonomiskt, valde många av dem att döpa sina barn och själva konvertera till kristendomen. Det gav dem i ett slag samma rättigheter som alla andra. Framstående judar såg helt enkelt en kristen identitet som ett viktigt steg för att bli mer svenska, säger Per Hammarström.
Bland de mindre bemedlade judarna i Sverige var det inte alls lika vanligt att konvertera eller att döpa sina barn, och Per Hammarström kan också visa att det var svårare för svenska missionsorganisationer av olika slag att missionera bland dem.
– Bara i undantagsfall lyckades man få dem att döpa sig, bara ett fåtal döpte sig, trots att de med sin mer marginaliserade position faktiskt hade tjänat på att konvertera, säger Hammarström.
Att konvertera verkar helt enkelt ha inneburit en alltför stor förlust av trygghet i form av familj och nätverk för de mindre bemedlade judarna.
Här finns det lärdomar här att dra för dagens integration, menar Per Hammarström och pekar på hur utsatta de etniska och religiösa minoriteter var.
– Resultaten speglar också mekanismer bakom fördomar och fientlighet mot ”den Andre” samtidigt som den ger en antydan om människors förmåga att bryta mönster och göra motstånd mot rådande normer. Min personliga förhoppning är att den här typen av historisk forskning någonstans i förlängningen ska kunna gynna humanitet, öppenhet och ömsesidig förståelse, säger Per Hammarström.
Läs hela slutredovisningen på RJ:s webb.
