Ny metod för analys av fingeravtryck
Fingeravtryck vid brottsplatser, i blodfläckar eller på en dörr, är ofta ofullständiga. Brottslingar kan förbli ostraffade och risken finns att oskyldiga döms. Forskning ger en ny och mer tillförlitlig metod för identifiering via fingeravtryck.
Avancerad bildbearbetning av fingeravtryck är nästa generations verktyg för en effektivare kriminalteknik.
– Idag är det till största delen yrkesskickligheten hos forensiker som avgör en fingeravtrycksidentifiering. De kan arbeta i timmar eller dagar med att manuellt plocka ut fina detaljer från bilder som sedan läggs in i en matchningsalgoritm. Den mänskliga faktorn är avgörande – om forensikern missar någonting eller inte kan överföra sina visuella observationer till datorns visuella representation, kan resultatet bli ödesdigert. Vårt mål är att ta fram ett effektivt verktyg som kan hjälpa forensiker i deras arbete, säger Anna Mikaelyan som forskar i matematiska metoder vid bildbearbetning och nyligen disputerade i bildanalys vid Högskolan i Halmstad.
Återvinner ”skräp”
Det genomsnittliga mänskliga fingret har mellan 75 och 150 åsar, så kallade papillarlinjer, som skapar ett unikt mönster. Mönstret skiljer sig till och med mellan enäggstvillingar, till skillnad från DNA. Fingeravtryck, som alltså är ett avtryck av mönstret, har använts för identifiering och bevismaterial vid brottsutredningar sedan slutet av 1800-talet. Men fingeravtryck från brottsplatser är ofta ofullständiga och av dålig kvalitet, och än idag är identifiering via fingeravtryck svårt och osäkert. För att ett fingeravtryck från en brottsplats ska kunna matchas mot ett fingeravtryck i en databas, krävs att cirka 15 eller fler detaljer överensstämmer.
– Det är bara de finaste detaljerna från ett fingeravtryck, utplockat av en forensiker, som används idag, resten kastas. Det finns värdefull information för identifiering i det material som inte har kunnat översättas till datorns grafiska språk, och som därför kasserats. Vår forskning har gjort det möjligt att använda ”skräpet”. Färre detaljer än vad datorn måste ha idag, till och med så få som fem stycken, kan bli lika effektiva för en identifiering om all information som faktiskt finns också används, säger Anna Mikaelyan.
Forskarna i Halmstad har därför utvecklat ett verktyg för forensiker – en bilddeskriptor som kallas SAFE (Symmetry Assessment by Finite Expansion). SAFE kan använda de delar av ett fingeravtryck som idag kastas bort – på så sätt återvinns värdefullt bildmaterial. Anna Mikaelyan förklarar:
– Bilddeskriptorn SAFE ger ytterligare kraft till identifiering. Den använder igenkännbara fina detaljer i avtrycket genom att utnyttja kringliggande bildinformation som fram tills idag har ansetts vara oanvändbart. Vi hoppas att detta verktyg, i kombination med forensikernas manuella arbete, kan förbättra chanserna till en säkrare och kraftfullare fingeravtrycksidentifiering.
Irisidentifiering
Forskarna har hittills fokuserat och testat verktyget SAFE på fingeravtryck. Men det finns andra tillämpningsområden inom biometri för SAFE, till exempel för bildanalys av ansikte och av iris.
– Bilddeskriptorn är generell och går på så sätt att använda till vilken tillämpning som helst inom bildbearbetning. Detta kräver dock vidare forskning och tester, säger Anna Mikaelyan.
Mer information om Anna Mikaelyan och om forskningen.
Kontaktinformation
Anna Mikaelyan, Högskolan i Halmstad, e-post: anna.mikaelyan@hh.se, mobilnummer: 0735–62 02 54. Observera att Anna Mikaelyan pratar engelska och lättast nås via e-post.
