Berättelsens avgörande för lyckad forskningskommunikation
Berättelser, metaforer, humor, annorlunda språk används när de forskarstuderande muntligt ska berätta om sin forskning till en bredare publik. Kommunikationsmönster utmanas när doktorander från olika forskningsområden ger respons på varandras framställningar. Det visar aktuell forskning på Malmö högskola.
– Vi vet att populärvetenskaplig forskningskommunikation påverkar och styr många av samhällets starkare krafter inom näringslivet och politiken, säger universitetslektor Cecilia Olsson Jers. Men det finns också ett bildningsideal i forskningskommunikation som handlar om att upplysa medborgaren och stimulera kritiskt tänkande och det är också viktigt.
Cecilia Olsson Jers undervisar doktorander och licentiander i kursen Presentera forskningsresultat för olika grupper, som ges till forskarstuderande oberoende av om du är biomedicinare, kulturvetare, pedagog med mera på Malmö högskola. Utifrån inspelat videomaterial föddes idén att forska om vad som händer när dessa studenter ska presentera sin forskning för först vetenskapssamhället och sedan till en bredare publik. Kommunikationen sker både på engelska och svenska. Vad gör doktoranderna för att väcka nyfikenhet och få en bredare publik att vilja veta mer. Vilken roll spelar kamratresponsen och hur stödjer och utmanar forskarstudenterna varandra?
– Helt uppenbart är den forskarstuderande från början mycket fast i den språktradition som hör ihop med det egna vetenskapsområdet, säger Cecilia Olsson Jers. De vill inte lämna detta ”säkra område.”
– De tror och förstår inte heller hur de någonsin ska kunna respondera på varandras muntliga framställningar då de kommer från olika vetenskapstraditioner.
Cecilia Olsson Jers första analyser visar dock att doktoranderna lär sig undervägs och de arbetar med disposition, genre, språkbruk, bilder och den situation de ska presentera materialet i. Fyrkantiga och handfasta diagram i presentationen till vetenskapssamhället förvandlas i den populärvetenskapliga versionen till berättelser som blir akademiska argument. Hon ser också att naturvetare börjar med vilken nytta deras forskning kan göra även i den populära framställningen. Humanisterna däremot börjar med bakgrund och varför de börjat forska.
Hon har även specifikt undersökt hur kamratrespons utvecklas mellan deltagarna.
– Helt uppenbart befruktar de tvärvetenskapliga mötena mellan doktoranderna varandra, fortsätter Cecilia Olsson Jers.
Forskarstudenterna tvivlar till en början på sin förmåga men detta övergår till att ge beskrivande respons på varandras populära framställningar och det slutar med att responsen är både stödjande, konstruktiv och utmanande.
– De har helt enkelt en väldig nytta av varandra, säger Cecilia Olsson Jers.
Cecilia Olsson Jers följer i höst upp sin första studie genom att undersöka hur berättelsen används som ett akademiskt argument i muntlig forskningskommunikation. Hon hoppas därefter att forska om attitydens betydelse att ta till sig forskningsresultat hos mottagarna.
Forskningsprojektet: Narrationer i forskningskommunikation: om berättelsen som akademiskt instrument
Kontaktinformation
Kontakt cecilia Olsson jers, se http://forskning.mah.se/id/luceol
