En nattlig terapi, en återställning av den emotionella balansen eller mental träning inför riktiga och hotande situationer. Teorierna om varför vi drömmer är många och varierande, gemensamt är dock att ingen forskare kan ge ett säkert svar.
Det händer varje natt. Du somnar och plötsligt börjar din hjärna att hitta på en massa tokigheter – du kanske flyger över land och hav, faller från en byggnad eller lever ut ett passionerat möte med en attraktiv främling. I årtusenden har människan sökt en förklaring till varför vår hjärna spelar oss dessa nattliga spratt, dock utan någon större framgång.
Tidiga civilisationer tolkade drömmar som budskap från gudar, andar eller döda bundsförvanter. Exempelvis trodde Josef i Gamla Testamentet att Faraos dröm om sju feta och sju magra kor i var ett tecken från Gud om sju goda respektive svåra år. Gamla och Nya testamentet spar för övrigt inte på drömhändelserna – sammanlagt förekommer 23 stycken att vara exakt.
Det var först under 1800-1900-talet som forskare började intressera sig för drömmar som budbärare från vårt undermedvetna. En av de mest kända förespråkarna var den österrikiska läkaren och författaren Sigmund Freud som menade att drömmen helt enkelt är resultatet av en inre konflikt mellan omedvetna lustar som inte tillåts komma fram i vaket tillstånd.
Mental förberedelse
I takt med den medicintekniska utvecklingen har Freuds teorier fått ge vika för modern hjärnforskning. Den första stora upptäckten gjordes på 1950-talet då REM-sömnen, den huvudsakliga drömfasen, observerades med hjälp av EEG mätningar av hjärnans elektriska aktivitet. REM är en förkortning av rapid eye movement, vilket syftar på att de slutna ögonen rör sig under sömnen.
– Det som händer när man drömmer är egentligen att en stor del av hjärnan vaknar till och hittar på en massa dumheter. En dröm är ingen bildserie utan en serie nervsignaler till resten av kroppen att göra exakt det som händer i drömmen. Som tur är stoppas signalerna i sista stund, annars skulle vi bete oss precis som i drömmen, säger Torbjörn Åkerstedt, professor i psykologi och sömnforskare på Karolinska institutet.
På 1970-talet presenterades idén att det inte finns några dolda psykologiska budskap i drömmarna utan att det rör sig om ett slumpmässigt hopplock av bilder, känslor och händelser från hjärnan. Teorin fick stor uppmärksamhet när det begav sig, men i dag råder spridda åsikter om dess trolighet.
Hot-teorin – drömmar som överlevnadsmetod
För några år sedan kom den så kallade hot-teorin som tar fasta på drömmarna som överlevnadsmetod. Enligt den fungerar drömmen som en slags träning för riktiga situationer. När en människa drömmer att hen jagas av en galen knivman, förbereder hen sig helt enkelt på en sådan verklighet.
– Drömmarna är funktionella ur ett evolutionärt perspektiv. Våra förfäder levde med ständiga hotelser, men att drömma om dem hjälpte dem att överleva eftersom det gjorde dem mer förberedda när ett verkligt hot dök upp, säger Katja Valli, drömforskare vid Högskolan i Skövde och Åbo universitet och som skrev sin doktorsavhandling om just hot-teorin.
Teorin utgår från det faktum att hotfulla drömmar är betydligt vanligare än angenäma drömmar.
– Eftersom det finns gott om hotfulla moment i våra drömmar är det inte orimligt att tro att drömmarna har ett överlevnadsvärde, säger hon.
Dröm som nattlig terapi
I dag vet man att alla människor drömmer, vanligtvis 4-5 gånger per natt, 3-20 minuter åt gången. Första drömmen är alltid kort och den sista drömmen är lång, vilket beror på att när djupsömnen fått sitt tillåts drömsömnen att släppa loss. De gör att de sista sista två drömmarna blir längre och livfullare än de andra.
Förutom hot-teorin finns det en hel drös med andra teorier om varför människan drömmer. En relativt ny sådan är drömmens roll som en slags nattlig terapi eftersom REM-sömnen hjälper oss att bearbeta de själsliga ärr vi ådragit oss i vaket tillstånd.
– Drömmar verkar ha och göra med återställande av den emotionella och mentala balansen. Sover man inte blir man mer neurotisk och lättpåverkad, säger Torbjörn Åkerstedt.
Drömmarnas lindrande effekt framgår bland annat av en studie från University of California, Berkeley. Under studien fick försökspersoner de känslomässigt laddade bilder två gånger med tolv timmars mellanrum. Den ena gruppen fick se bilderna på morgonen och kvällen, den andra på kvällen respektive följande morgon. Det visade sig att de som varit vakna mellan visningarna reagerade starkare på bilderna vid den andra visningen än de som sovit mellan dem.
Under senare tid har det även kommit studier som pekar på drömmarnas roll vid inlärning.
– I dag tror man att hjärnan under REM-sömnen bearbetar nya erfarenheter och för över dem från korttidslagring till långtidsminnet, säger Torbjörn Åkerstedt.
Genom att operera in elektroder i hjärnan på råttor har ett amerikanskt forskarlag kunnat konstatera att råttorna återupplever dagens händelser under REM-sömnen. Forskarna lät råttorna öva på att hitta mat i en labyrint och kunde då se att övningen skapade ett speciellt mönster av aktiverade hjärnceller. När råttorna befann sig i REM-sömnen spelades samma mönster av aktiverade hjärnceller upp och forskarna kunde på så sätt till och med avgöra var i drömmen råttorna befann sig.
Liknande försök fast på människor har inte gjorts – ännu. Det är dock bara en tidsfråga med tanke på ämnets popularitet.
– Drömsömnen har varit hånad och bespottad under många år, men har nu blivit ett hett ämne att forska om, säger Torbjörn Åkerstedt.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
