Språket i partiledardebatter gynnar rasismen
Språket i partiledardebatter i Sverige upprätthåller rasistiska strukturer. Även de partiledare som förespråkar öppenhet och antirasism väljer värderande ord som fortsätter att dela upp världen i ett ”vi” och ”dom” och som gynnar rasismen i samhället. Det framkommer i en ny avhandling från Uppsala universitet, där bland annat språket i partiledardebatter har studerats.
Karin Hagren Idevall har i sin avhandling undersökt hur rasism kommer till uttryck genom ordval. I fem olika studier analyseras användningen av begrepp som migration, rasism, vithetsnormer och politisk korrekthet, på instagram, i kommentatorsfält på nätet och i åtta tevesända partiledardebatter inför riksdagsvalet 2014. Karin Hagren Idevall har undersökt hur språket har använts under de delar av debatterna som handlat om immigration och flyktingar.
– I partiledardebatterna bidrar partiledarnas ordval till att det blir en svartvit diskussion. Hur de pratar om migration är ett sätt att positionera sig politiskt emot de andra partierna och upprätthålla bilden av Sverige – antingen som ett tolerant och godhjärtat land eller som ett land under hot från det som ses som ickesvenskt, säger Karin Hagren Idevall, vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.
Så upprätthålls rasismen genom språkbruket
Avhandlingen visar hur rasism upprätthålls av de strukturer som finns i språket, till exempel när man kategoriserar människor utifrån ras, kultur och religion. Även de partiledare som uttrycker positiva attityder till migration förhåller sig till de här kategorierna. Kategorierna för med sig normer och maktrelationer mellan de skapade grupperna, och som går igenom i språket oavsett politiska idéer.
Ett exempel på det är när politiker framställer Sverige som ett öppet och tolerant land som i längden gynnas av immigration.
– Genom att använda ord som framgångsrikt, fantastiskt, öppenhet om Sverige, och bidrar och tillgång om migranter, skapas maktskillnader mellan ett ”svenskt vi” och ett ”icke-svenskt de”. Å ena sidan de som kan välja att tolerera och å andra sidan de som ska tolereras. Toleransen blir dessutom villkorad när ekonomisk nytta för Sverige lyfts fram som viktigt för de positiva attityderna till migration, säger Karin Hagren Idevall.
Samma grupper polariseras i debatterna
Inte bara partiledarnas språk utan även hur sändningarna är utformade förstärker polariseringen. I de undersökta partiledardebatterna är det alltid samma grupper som polariseras: sju partier ställs emot Sverigedemokraterna. Programledarna slår fast att ”ni är ju helt överens om det här, och faktum är att sju partier i riksdagen har samma hållning, men det åttonde, Sverigedemokraterna, har en helt annan hållning”. På det sättet tar programledaren bort möjligheten för partierna att ha någon annan än de två ståndpunkter som erbjuds.
Attityderna i debatterna samspelar med det sätt som partiledarna positionerar sig på. De positiva attityderna till migration blir ett sätt att ta avstånd från Sverigedemokraterna. Det gör att polariseringen förstärks
– Språket har möjlighet att hålla liv i normer och maktstrukturer. Den sociala världen och relationerna i den byggs upp av språkhandlingar. En slutsats är att vår användning av språket, spelar en viktig roll för att upprätthålla rasistiska strukturer men kan också användas för att utmana och på sikt förändra dem, säger Karin Hagren Idevall.
Kontaktinformation: Karin Hagren Idevall, doktor i nordiska språk vid institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.karin.hagren.idevall@nordiska.uu.se
Hagren Idevall, Karin (2016): Språk och rasism: Privilegiering och diskriminering i offentlig, medierad interaktion
