Stora skillnader mellan kvinnor och män som utför dödligt våld
Kvinnor som begår dödligt våld skiljer sig på många sätt från manliga förövare, både när det gäller vanligaste offer, sättet som mordet begås på, platsen det utförs på och förövarens bakgrund. Det visar en ny studie som också undersökt mordutvecklingen över tid i Sverige.
Sverige ligger i den grupp av länder som har lägst antal mord per invånare. Liksom i övriga delar av världen begås de allra flesta fallen av dödligt våld av män: I nio fall av tio är förövaren en man.
Det är också män som huvudsakligen varit i fokus för studier inom detta område. Vi vet mindre om vad som kännetecknar kvinnor som begår dödligt våld, eftersom de i betydligt mindre utsträckning varit föremål för studier.
En svensk forskargrupp har nu undersökt om frekvensen av manliga och kvinnliga förövare gällande dödligt våld har ändrats under åren 1990-2010. Studien undersöker även likheter och skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare.
Gruppen med forskare från Sahlgrenska akademin, Karolinska institutet, Stockholms universitet, Rättsmedicinalverket och Brottsförebyggande rådet har studerat data som omfattar samtliga fall av dödligt våld i Sverige under åren 1990 till och med 2010.
Det dödliga våldet minskar
1570 fall av dödligt våld begicks under den observerade tidsperioden, och av dem begicks 1420 av en man (90,4 procent) och 150 av en kvinna (9,6 procent). Fördelningen mellan förövarnas kön ligger stabilt runt proportionen 90/10 procent män/kvinnor över hela undersökningsperioden.
En tydlig trend är att frekvensen, det vill säga antalet fall av dödligt våld per invånare, minskar.
– Resultaten visar att det dödliga våldet minskat, såväl när det gäller manliga som kvinnliga förövare. Studien visar också att andelen kvinnliga förövare i relation till de manliga i stort har varit konstant under den studerade tidsperioden, säger Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Kvinnornas offer ofta substanspåverkade
Forskarna kunde se flera skillnader mellan män och kvinnor som begått dödligt våld.
– Det förelåg mer uttalade skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare med vuxna offer, jämfört med när offret var ett barn (under 15 år). Kvinnliga förövares vuxna offer var oftare av manligt kön och en intim partner. Deras offer var också ofta substanspåverkade vid tidpunkten för brottet och de dog oftast till följd av knivvåld, säger Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin.
En annan skillnad var att tidigare våld mellan offer och förövare var vanligare i fall med kvinnliga förövare än med manliga förövare, samt att kvinnornas brott oftare begicks i hemmiljö. Hemmet var den vanligaste mordplatsen för samtliga, men ännu vanligare för de kvinnliga förövarna där mordet skedde i hemmet i nästan 9 av 10 fall.
Skillnaderna var färre när offret var ett barn.
Kvinnliga förövare använde dock oftare asfyxi, det vill säga kvävning, jämfört med de manliga förövarna som begick dödligt våld mot ett barn. De kvinnliga förövarna hade också färre förekomster av domar för tidigare kriminalitet enligt BRÅ:s lagföringsregister.
– Ett resultat där Sverige skiljer sig från vad man sett i studier från andra länder är att kvinnliga och manliga förövare är lika benägna att begå självmord i samband med fall där offret är ett barn. Enligt dessa studier har det varit vanligare med suicid efter barnamord bland kvinnliga förövare jämfört med manliga, säger Thomas Nilsson.
Variabler som skiljer sig åt mellan könen oberoende av om offren var vuxna eller barn var sådana som relaterade till klassificeringen av brottet, respektive om förövaren hade en allvarlig psykisk störning.
Kvinnorna bedömdes oftare än männen ha utfört brottet under påverkan av allvarlig psykisk störning. Brott som begåtts av kvinnor klassificerades oftare som dråp eller barnamord (beroende på att endast kvinnor kan dömas för barnamord), medan brott som begåtts av män oftare klassificerades som mord eller vållande till annans död genom misshandel.
Barnamördare sällan drogpåverkade
En majoritet av förövarna, oavsett kön, begick det dödliga våldet med ett vuxet offer under påverkan av någon substans (alkohol eller drog), medan detta bara gällde för en minoritet av förövarna med barnoffer.
Sammanfattningsvis visar studien att frekvensen av dödligt våld har minskat i Sverige under tiden 1990-2010. Manliga och kvinnliga förövare med barnoffer är mer lika än de med vuxna offer. En annan viktig slutsats är att kvinnliga förövare utgör mindre än en tiondel av samtliga förövare när offret är vuxen, men står för mer än en tredjedel av de fall av dödligt våld där offret är barn.
Resultaten visar att det finns grundläggande skillnader mellan kvinnliga och manliga förövare av dödligt våld, vilket bör beaktas vid utvecklingen av könsspecifika riskbedömningsverktyg och riskhanteringsstrategier. Framtida studier bör bland annat fokusera på den skilda roll som substanspåverkan tycks utgöra när det gäller dödligt våld mot vuxna respektive mot barn. Det finns även ett behov av fortsatta studier av tidstrender gällande kvinnliga förövare och dödligt våld, anser forskargruppen.
– Slutligen bör de sociala och kriminologiska skillnaderna som vi fann mellan kvinnliga och manliga förövare vid dödligt våld beaktas när det gäller genomförandet av förebyggande åtgärder, vars effektivitet i sin tur bör utvärderas i framtida forskning. Sådana åtgärder bör särskilt fokusera på faktorer som rör relationen mellan offer och förövare samt brottsplatsen, eftersom de främsta skillnaderna mellan kvinnliga och manliga förövare framträder inom dessa områden, säger Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Studien A Time Trend Study of Swedish Male and Female Homicide Offenders from 1990 to 2010 publiceras i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Forensic Mental Health.
Kontaktinformation: Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, thomas.nilsson@neuro.gu.se
