R.I.P Rabbs’ fringe-limbed treefrog – den sista av sitt slag
Djurarter dör ut med en rasande fart, oftast på grund av människans härjningar. Ändå är det få som vet om, än mindre sörjer när det sista exemplaret dör ut. För att ändra på detta och ge djuren det avsked de förtjänar uppmärksammas sedan 2011 den sista november som Remembrance Day for Lost Species.
I en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science Advanced förra året deklarerade forskare vid Universidad Nacional Autónoma de México i Mexiko att vi nu har gått in i en ny massutrotning – den sjätte under jordens historia. Den utlösande faktorn är med stor sannolikhet människan.
I studien framgår även att utdöendetakten under 1900-talet har varit minst hundra gånger högre än vad den skulle ha varit utan mänsklig påverkan. Istället för nio utdöda arter, som det skulle ha varit utan människans inverkan, har 477 ryggradsdjur utrotats bara under 1900-talet.
Jacob Höglund, professor i zoologisk bevarandebiologi vid Uppsala universitet, tror dock att det rör sig om en utdöendehastighet som är 1 000 till 10 000 gånger högre.
– Det här massutdöendet är lika dramatiskt som när dinosaurierna dog ut.
Ju mer lik människan desto bättre
Utrotade och utrotningshotade arter till trots är det få som faktiskt bryr sig när en art dör ut eller är akut utrotningshotad. Åtminstone om det inte gäller en majestätisk tiger eller en människoliknande orangutang. Ett talande exempel är grodarten Rabbs’ fringe-limbed treefrog, Ecnomiohyla rabborum (det finns inget svenskt namn), där det sista exemplaret dog ut i en botanisk trädgård i Atlanta den 26 september i år.
Artens utdöende uppmärksammades av vetenskapliga tidskrifter som Scientific American och National Geographic, men varken internationell eller nationell media i övrigt ansåg att grodan var värd någon uppmärksamhet. I Sverige skrevs inte ett enda ord om utdöendet.
– Djur med egenskaper som uppfattas som mänskliga är lättare att ta till sig och anses mer intelligenta än djur som befinner sig långt i från oss, till exempel groddjur. Dessutom tror jag att djur som vi ofta möter i vårt vardagsliv är lättare att känna empati och intresse för. Den här grodan är det väldigt få svenskar som har mött och grodor överhuvudtaget är det få av oss som möter i vår vardag, säger sociologen Tobias Linné som leder kursen Critical Animal Studies: Animals in Society, Culture and the Media vid Lunds universitet.
Kursen går bland annat ut på att belysa de problem som finns med en endimensionell och stereotyp syn på olika djur. Hade det rört sig om ett gulligt däggdjur, till exempel tigern, eller en människoliknande orangutang hade vi alltså troligtvis sett en helt annan rapportering. Det förklarar också varför Världsnaturfonden marknadsför sig med en Panda istället för en utrotningshotad mal.
– Jag pratade med en forskare som höll på med ett bevarandeprojekt för fladdermöss och där är det mycket svårt att få människor att bry sig. De väcker liksom inte samma känsla som gulliga djur.
• Asiatisk floddelfin: Förekom uteslutande i floden Yangtze i Kina och var den enda i sitt släkte. De huvudsakliga orsakerna till utdöendet är föroreningar, fartygstrafik och fisknät som delfinen fastade i. Sattes upp på röda listan redan 1979, men nedgången fortsatte och 2006 hittades inga individer. • Bombus franklini: Korttungad humla som endast fanns i ett litet område i västra USA. Den sista observationen gjordes 2006 (en enda individ) och sedan dess antas arten vara utdöd. De främsta orsakerna till utdöendet är sjukdomar orsakade av bland annat kvalster, habitatförändringar och högintensivt jordbruk med bekämpningsmedel. • Västindisk munksäl: Den enda sälart som var inhemsk i det Karibiska havet och mexikanska golfen. Sälen började jagas intensivt redan snart efter att Columbus upptäckte den och det sista exemplaret observerades 1952. Det dröjde dock till 2008 innan arten klassades som utdöd.Några djur som dött utan vidare uppmärksamhet
Det forskas för lite
Jacob Höglund är inne på samma spår som Tobias Linné, men anser att det finns ytterligare några anledningar till att en arts utdöende inte uppmärksammas.
– Det är dels en medial fråga. Det har aldrig varit populärt att kritisera och måla fan på väggen. Vetenskapen är förknippad med framgång och utveckling och nu kommer vi biologer och tycker något negativt. Det funkar liksom inte, säger han.
Han tar även upp bristen på forskningsmedel som en av orsakerna bakom ointresset.
– Det är ett stort bekymmer att man inte ägnar mer forskning och resurser åt förlusten av biologisk mångfald. Men att förstå orsaken bakom tycker jag är i paritet med att utrota cancer.
En dag för att minnas
För att uppmärksamma och sörja de arter som har dött ut på grund av människan utropade en brittisk konstnärskoalition år 2011 den sista dagen i november till officiell minnesdag för bortgångna arter. Dagen, som har fått namnet Remembrance Day for Lost Species, RDLS, har sedan dess blivit ett sätt för aktivister och konstnärer att på kreativa sätt dela sin sorg för utdöda arter och återuppliva sin kärlek till naturen. Det sätts bland annat upp teaterföreställningar, hålls begravningar för de utrotade djuren och det tänds ljus för att minnas.
– Jag ser det som ett sätt att uppmärksamma fenomenet och problematisera det faktum att vi inte verkar bry oss när ett djur dör ut. Så fort det upptäcks en ny art så skrivs det om det, men när en art dör ut så uppmärksammas det inte, säger Jacob Höglund.
I år har RDLS valt att uppmärksamma att det är 80 år sedan den tasmanska pungvargen dog ut på grund av människans härjningar. Man har även valt att uppmärksamma den mosaiksvansade råttan, Melomys rubicola, som i maj 2016 var det första djuret att dö ut på grund av klimatförändringen. Råttan levde i håligheter på en mycket liten korallö mellan Australien och Nya Guinea, men antas nu vara utdöd på grund av den stigande havsvattennivå.
– En groda eller en råttas utdöende i sig kanske inte spelar någon roll, men det är ett symptom på ett allvarligt problem.
Text: Izabella Rosengren
