Värmekraftverk på Island ska placeras rätt
Geotermiska värmekraftverk på Island placeras lämpligen nära vulkaner – men inte allt för nära. För att ge en fingervisning om vilka områden som är bäst har forskar vid bland annat Göteborgs universitet kartlagt jordskorpans rörelser noggrant med så kallad geodetisk data.
På Island hämtar man värme till kraftverk direkt från marken i vulkaniska områden. Att lägga ett geotermiskt kraftverk nära en vulkan kan ha fördelar eftersom jordmanteln där ligger nära jordskorpan och värmen därför är lättillgänglig. Borrhålen behöver alltså inte bli så djupa och rören till kraftverket kan vara korta.
Men det är också riskfyllt att placera ett kraftverk nära en aktiv vulkan, vid ett utbrott kan hela kraftverket gå om intet.
Forskarna har nu studerat tre olika delar av den spridningsrygg (område där oceanplattorna långsamt glider isär) som ligger tvärs över Island från sydväst till nordöst. På grund av att oceanplattorna rör sig och långsamt är på väg ifrån varandra, kan det uppstå sprickor i jordskorpan där heta magmamassor från jordens inre tränger upp till ytan. En rad av vulkaner ligger därför som ett pärlband längs spridningsryggen där oceanplattorna skiljs åt.
− I studien ingår resultat med geodetiska data, alltså platser på marken som mäts med extremt hög noggrannhet. Data från 1967 fram till idag, tillsammans med de främsta modelleringsprogrammen, har tillsammans gett den bästa bilden hittills av spridningsryggens anatomi, säger Md. Tariqul Islam, som är huvudförfattare till artikeln som publicerats i Journal of Geophysical Research.
Har mätt oceanplattornas rörelser
En av de bästa och tillika mest kända platserna för att studera en spridningsrygg är i nationalparken Thingvellir på Island, som ligger intill Islands största sjö. Vid mätningarna i Thingvellir kan man registrera rörelser som är mindre än en millimeter.
− När oceanplattorna dras isär sker en tryckminskning på tio till fyrtio kilometers djup vilken sänker smälttemperaturen så att delar av manteln smälter och magma bildas. Längs spridningsryggen finns en rad sådana aktiva vulkaner.
Plattornas rörelse över tid har forskarna nu alltså mätt med hjälp av geodetisk GPS. Närmare hundra ”fasta” mätpunkter har ingått i datamaterialet. Med punkternas hjälp har kartor ritats som visar på vilket sätt plattorna dras isär och hur stort deformationsfältet är.
− Detta är en början, nästa steg är att med kraftiga datorer göra högupplösta 3D-modeller av hela spridningszonen. Då kan man se hur samspelet mellan de olika spridningssegmenten och hur de olika vulkanerna påverka varandra, säger Md. Tariqul Islam.
Publikationen: Continuous subsidence in the Thingvellir rift graben, Iceland: Geodetic observations since 1967 compared to rheological models of plate spreading. (Journal of Geophysical Research: Solid Earth)
Kontakt:
Tariqul Islam, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet
031 -786 2804, 073- 730 10 97, tariqul.islam@gvc.gu.se
