Under tre terminer följde Hélène Jenvén förbättringsarbetet i en högstadieklass med målet att uppnå en nolltolerans mot kränkande behandling. Hon är förvånad över att kollegial lojalitet kan leda till att utsatta elever inte får den hjälp de har rätt till.
Hélène Jenvén har jobbat i både förskola och grundskola, där hon alltid varit intresserad av att förstå sociala relationer. När mamman till en elev Hélène Jenvén var mentor för ringde och skrek ut sin oro för sitt barn och ifrågasatte vad skolan gjorde, påverkade det henne i hög grad.
”Vad skulle jag göra? Sanningen var att jag lagt ner min själ i detta mobbningsfall och att jag gjort allt som stått i min makt för att stoppa den mobbning som eleven utsattes för av sina klasskamrater”, skriver Hélène Jenvén i det inledande kapitlet i sin avhandling.
Ville ta reda på hur den sociala samvaron såg ut
Händelsen bidrog till utformningen av Hélène Jenvéns studie, som hon nu doktorerar med vid Örebro universitet. Under tre terminer genomförde hon en aktionsforskningsstudie tillsammans med fyra lärare och en högstadieklass med 24 elever.
Lärarna hade gett uttryck för att elevernas sociala samvaro behövde förbättras eftersom de inte ville samarbeta. Det övergripande syftet med studien var att klargöra hur den sociala samvaron såg ut, både ur elevernas och lärarnas perspektiv, samt hur samvaron kunde förstås och förändras
– Studien skedde som en förändringsprocess med mål att uppnå nolltolerans mot all form av kränkande behandling. Elevernas och lärarnas dominerande normer synliggjordes och dessa visade sig påverka och styra på vilket sätt de agerar. Dessa normer bidrog till att underordnade elever exkluderades från gemenskap i skolan, säger Hélène Jenvén.
Olika former av motstånd
Tillsammans med forskaren arbetade lärarna fram fem förbättringsinsatser, där eleverna genom intervjuer också bidrog till insatsernas upplägg. Men det var inte självklart att få till en förändring i klassen.
– Det blev olika former av motstånd mot de planerade förbättringsinsatserna, något som jag menar kan förstås som protester från elever och lärare mot att de ska behöva ändra sina egna beteenden så att målet med nolltolerans skulle nås.
Hélène Jenvén skriver i sin avhandling om tre dominanta normer som fanns i klassen: Du ska ta plats, synas och höras, du ska ha många vänner, och du ska se ner på de som studerar. De dagliga sociala relationerna påverkades av elevernas positionering och hur grupperingar skapades i klassen. Uppdelningen av eleverna var tydlig. Där fanns de som tog en massa plats, de som ville studera, de som ofta var frånvarande, de som kände sig obekväma i gruppen och de som var utstötta.
Lärarnas normer rådde när någon blev kränkt
Lärarnas normer påverkade och styrde hur lärarna tänkte och agerade när utsatta elever var föremål för diskussion. Hélène Jenvén kunde se hur lärarnas dominerande normer var rådande när vissa elever blev utsatta i klassen. Det kunde också leda till att lärarna inte engagerade sig som man kunde förvänta sig att de skulle göra när de skulle ta i uti med kränkningar. I ett längre perspektiv innebar det även att utsatta elever inte upplevde att de fick det stöd de behövde, och att lärarna inte uppfyllde sin roll som ”trygghetsgaranter”.
– Det som förvånat mig mest var att den kollegiala lojaliteten bidrog till att utsatta elever inte fick den hjälp de har rätt till, säger Hélène Jenvén, som såg att det fanns lärare som ansåg att vissa elever själva försatte sig i situationer som gjorde att de blev utsatta.
Hélène Jenvén hoppas att studien kan leda till att de som arbetar i skolans värld får en förståelse för utsatta elevers situation och maktlösheten de ger uttryck för när det gäller sin egen möjlighet att kunna förändra sin situation.
– Min förhoppning är att resultaten ska kunna utgöra ett teoretiskt bidrag för att öppna för möjligheter att studera mekanismer som sätter igång, styr och upprätthåller sociala processer i till exempel en skolklass, alltså i ett ”tvingande system”, säger Hélène Jenvén.
Avhandlingen: Utsatta elevers maktlöshet en studie om elevers sociala samvaro som förbättringsarbete i åk 8-9
Kontakt: Hélène Jenvén 070-255 72 66
