Många komplikationer efter vanliga ingrepp
Många vanliga kirurgiska ingrepp som behandling för ljumsk- och vattenbråck ger komplikationer, visar en avhandling vid Umeå universitet. Slutsatsen är att det är bättre att undvika kirurgiska ingrepp om symptomen är små.
15 procent av alla ljumskbråcksopererade drabbas av kronisk smärta och nästan var femte vattenbråcksopererad söker vård för en komplikation inom 30 dagar. Samtidigt dubblerades infektionsrisken efter prostatabiopsier under perioden 2006-2012.
Enligt Karl-Johan Lundström, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, har titthålsoperation för ljumskbråck, vars användning ökat mycket på senare år, en liten fördel avseende kronisk smärta jämfört med konventionell öppen operation. Men fördelarna med färre fall av kronisk smärta ställs mot en fördubblad risk för återfall och en 30-procentig riskökning för andra komplikationer i jämförelse med öppen nätoperation.
Risk med titthål
– Att kronisk smärta drabbar 15 procent av ljumskbråcksopererade är en påfallande hög andel. Titthålsoperationer ger minst smärta men innebär samtidigt en större risk för andra komplikationer och återfall. Sammantaget innebär detta att man i största möjliga mån bör vara återhållsam med kirurgi hos patienter med minimala symtom, säger Karl-Johan Lundström, som arbetar som urologspecialist på Östersunds sjukhus.
Forskningen visade också att vattenbråcksbehandling med kirurgi leder till att patienten måste söka sjukvård för en komplikation i nästan vart femte fall. Samtidigt visar sig vävnadslim som behandling av vattenbråck innebära en låg risk för komplikationer och har i stort sett lika god symtomlindring som den vanligaste operationen.
– Detta är en väntad siffra för mig som ofta träffar denna patientgrupp med vattenbråck. Resultaten pekar på att man antingen ska använda en lindrigare form av kirurgi eller behandla med vävnadslim, som dessutom verkar bättre ur ett komplikationsperspektiv, säger Karl-Johan Lundström.
Resistenta bakterier
I avhandlingen beskrivs också hur infektionsrisken efter prostatabiopsier dubblerats från 1 till 2 procent mellan 2006-2012. Riskökningen beror enligt Karl-Johan Lundström sannolikt på ökningen av antibiotikaresistenta bakterier.
– Men även om risken att dö av biopsi-relaterade infektionskomplikationer är negligerbar i svensk sjukvård så får ökningen stora konsekvenser eftersom mer än 20 000 män årligen biopseras. En ökning från en till två procent innebär därmed att 400 istället för 200 män drabbas varje år, vilket är mycket oroande, säger Karl-Johan Lundström.
Avhandlingen:
Outcomes and complications in surgical and urological procedures
