Gud nåde den kung som anklagades för sex med män
Sex och politik hör ihop – även i det medeltida Sverige. Den heliga Birgitta anklagade kungen Magnus Eriksson för sodomi, dåtidens beteckning av homosexualitet.
– Hon var infernaliskt skicklig i sin kritik, säger historikern Henric Bagerius, som skrivit en bok om fyra samtida kungar som alla blev utsatta för samma typ av propagandastorm.
I boken Olydnadens söner berättar Henric Bagerius om fyra kungar som var ansatta av kritik och där motståndaren använde samma vapen – anklagelser om sodomi. De ”olydiga” var förutom svenske Magnus Eriksson (1316-1374), engelska Edvard ll (1284-1327) och Richard ll (1367-1400) och Henrik IV av Kastilien (1425-1474).
Henric Bagerius forskningsintresse är medeltiden och relationen mellan kropp, sexualitet och politik.
– Det är kungahistoria, men med ett nytt perspektiv. För mig började det med ett intresse för Magnus Eriksson och sedan upptäckte jag att det fanns liknande anklagelser om sodomi mot andra kungar. Jag ville ta reda på om det var ett mönster, säger han.
Birgitta hade sin skäl
Henric Bagerius använder queerteori som vetenskaplig metod för att analysera spelet runt de fyra kungarna:
– Genom att studera det avvikande kan man se vad som är normen. Det fanns en föreställning om vad som var en god kung och kritikerna visar fram en dålig kung.
Den heliga Birgitta var Magnus Erikssons fräna och mest inflytelserika kritiker. Hon beskyllde honom, utan att skräda orden, för att ha sex med andra män, ett brott mot skapelseordningen och därmed mot Gud. Birgitta uppgav att hon bara var en budbärare som bara förmedlade vad jungfru Maria sagt henne i uppenbarelser.
– I sodomin fanns samlat alla föraktfulla egenskaper som vekhet, ogudaktighet och oförmåga att behärska sig, allt som en kung inte ska vara, säger Henric Bagerius.
Hon hade sina skäl att ansätta Magnus Eriksson. Han hade misslyckats med sina korståg i nuvarande Ryssland och var alltså oduglig som kung i hennes ögon.
Idealen för par i maktställning lever kvar
Homosexualitet som begrepp kom till på 1800-talet. På medeltiden gällde sodomi där de sexuella handlingarna, inte begäret, var det förkastliga enligt kritikerna. De som utmanade kungen om makten tog till ett kraftfullt propagandavapen.
– För min del är det inte intressant att veta om anklagelserna var sanna eller inte, utan hur de användes, säger Henric Bagerius.
Sodomianklagelserna innefattar också de gunstlingar, med makt, som antogs vara part i den ogudaktiga skörlevnaden och kom nära den kungliga kroppen. Den tredje parten var drottningen.
– Om inte kungen sexuellt kunde tillfredsställa sin hustru och därmed kontrollera henne antogs hon bli oregerlig och farlig och vilja ta makten. Risken fanns att hon skulle ha älskare och få barn med en annan man.
Normen för det kungliga äktenskapet var harmoni där parterna visste sin plats, ett ideal som levt vidare genom århundradena till våra tider och som par i maktställning inte alltid lever upp till. Henric Bagerius exemplifierar med presidentparen Clinton och Trump och förra tronföljarparet Charles och Diana.
Kontakt: Henric Bagerius, henric.bagerius@oru.se, 073-639 54 02
