Vargstammens inavel kartlagd
Inaveln i den skandinaviska vargstammen är mer omfattande än forskarna tidigare trott, visar den första kartläggningen i detalj av vargens arvsmassa. Även invandrade vargar är delvis inavlade.
Den skandinaviska vargstammen grundades av endast några enstaka individer. Det har lett till inavel och förvaltande myndigheter betraktar detta som ett hot mot stammens långsiktiga livskraft. Nu har hela arvsmassans sammansättning bestämts hos ett 100-tal vargar med modern DNA-teknik.
– Inaveln är av sådan omfattning att hos en del individer saknar hela kromosomer genetisk variation, säger Hans Ellegren, professor vid Evolutionsbiologiskt Centrum, Uppsala universitet och huvudansvarig för studien. I sådana fall har identiska kromosomkopior nedärvts från båda föräldrarna.
Överraskande fynd
Ett överraskande fynd som gjordes var att även några invandrande vargar visade sig vara delvis inavlade. Det gällde bland annat de två invandrade vargar som 2013 transporterades av Naturvårdsverket från Övertorneå till Tiveden, för att på sätt undvika vargförekomst i renskötselområdet. Dessa vargar tycks dessutom ha varit nära släkt, kanske syskon.
– Den genetiskt uppmätta graden av inavel hos enskilda vargar stämmer ganska väl överens med den som flera av författarna tidigare har uppskattat utifrån kartlagda familjebildningar inom vargstammen, säger Hans Ellegren. Men slumpen gör att enskilda individer kan vara lite mer eller lite mindre inavlade än vad man trott.
Högre grad av inavel
Dessutom visade sig vargarna generellt sett ha en något högre grad av inavel än vad man skulle förvänta sig från de parningar som skett mellan närbesläktade individer i den nuvarande stammen. Det beror på att de två kromosomkopiorna hos en individ kan härstamma från en och samma individ längre tillbaka i tiden.
Studien är ett samarbete mellan Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Høgskolan i Innlandet och Norsk Institutt for Naturforskning.
Artikel:
Genomic consequences of intensive inbreeding in an isolated wolf population. Kardos, Åkesson, Fountain, Flagstad, Liberg, Olason, Sand, Wabakken, Wikenros & Ellegren (2017) Nature Ecology & Evolution doi: 10.1038/s41559-017-0375-4
Kontakt:
Hans Ellegren, professor vid Evolutionsbiologiskt Centrum, Uppsala universitet, hans.ellegren@ebc.uu.se
