För den som söker för cancerliknande symptom kan primärvårdens bemötande vara avgörande. Forskning visar hur viktigt det är att primärvårdsläkare avslutar patientbesök med en tydlig handlingsplan för vad patienten ska göra om symtomen kvarstår.
– Att upptäcka och diagnosticera cancer tidigt kan innebära skillnaden mellan liv och död. Det är samtidigt en komplex process som oftast börjar med att patienterna uppsöker primärvården och då berättar om tecken eller symtom som de upplever och är osäkra på, säger Senada Hajdarevic, en av forskarna bakom en studie om hur patienter, på ett personligt plan, upplever förloppet kring sin cancerdiagnos.
– Våra resultat bekräftar återigen att god tillgänglighet till primärvården liksom tydlighet i läkares patientkommunikation är lika viktiga för tidig cancerdiagnos som att allmänheten känner till vad som kan vara symptom och tecken på cancer.
Tvekar att kontakta läkare
Många personer med symtom som kan föranleda misstanke om cancer tvekar när det är dags att uppsöka primärvården, och särskilt när symtomen inte upplevs som allvarliga eller livshotande.
– Primärvården är oftast ingången till all specialistvård liksom cancervården och därmed har distriktssköterskor och distriktsläkare en oerhört viktig roll när de möter patienter, säger Senada Hajdarevic.
Patienternas berättelser visar också hur betydelsefullt det är för en tidig cancerdiagnos, att distriktsläkare och distriktssköterskor tydligt kommunicerar och överenskommer med patienten om uppföljning.
Alla primärvårdsbesök bör avslutas med att läkaren ger explicita råd kring vad patienten ska vara observant på samt tydliga instruktioner om att återkomma om symptomen inte försvinner eller återkommer.
Det kan handla om att ta ny kontakt om symptom, som exempelvis ihållande hosta och heshet som inte avtar på 3-4 veckor eller blödning från ändtarmen, kvarstår och inte går över, menar Senada Hajdarevic.
Vill inte belasta vården
Det är enligt forskarna också viktigt att patienter känner sig välkomna att återkomma om deras symptom inte går över eller återkommer, utan att känna att de belastar vården.
– Förutom att öka allmänhetens kunskap om symtom kring cancersjukdom är det också lika viktigt att minska barriärer för patienten att uppsöka primärvården om man upplever att något är fel, säger Senada Hajdarevic.
– En sådan barriär kan uppstå då patienter, som kanske redan sökt för vissa symtom, inte är säkra på vad de ska göra om symtomen återvänder. Patienter kanske till och med oroar sig för att ”slösa med vårdpersonalens tid”.
I studien har forskare vid bland annat Umeå universitet, Karolinska institutet och Lunds universitet, under ledning från brittiska Oxford University, intervjuat 155 personer mellan 35-86 år inom sex månader efter att de diagnosticerats med lung- eller tjocktarmcancer.
Patienterna fick berätta om hela händelseförloppet från och med att de först upptäckte tecken på hälsoproblem, till vad som ledde fram till att uppsöka en läkare och få diagnos. Eftersom överlevnad vid lung- och tjocktarmcancer mellan 1995 och 2007 var konstant högre i Sverige än i Danmark och England, speciellt under första året efter diagnos jämförde forskarna patienternas berättelser från Danmark, England och Sverige om deras väg till diagnosen.
Skillnad mellan länder
I berättelserna fanns märkbara skillnader mellan de tre länderna vad gäller primärvårdsläkarnas tydlighet och kommunikation i samband med patientens besök. Patienterna i England och Danmark berättade att de varken visste om eller när de skulle återkomma till sin primärvårdsläkare när symtom kvarstod eller återkom. De svenska patienterna beskrev däremot att de fått tydliga handlingsplaner med instruktioner om att i så fall återkomma inom en angiven tidsperiod.
I studien konstateras att upplevd ovisshet, falsk trygghet samt ineffektivitet och stress i samband med upprepade läkarbesök kan minskas om primärvårdsläkare avslutar patientbesöket med att tydligt kommunicera en handlingsplan om vad patienten ska göra om symtomen kvarstår.
Resultaten i studien kan ge större förståelse kring det som tidigare studier inom så kallad International Cancer Benchmarking Partnership rapporterat, nämligen att ingen enskild faktor kan förklara skillnader i canceröverlevnad som finns mellan höginkomstländer med allmän hälso-och sjukvård.
Artikel om studien:
Patients’ initial steps to cancer diagnosis in Denmark, England and Sweden: what can a qualitative, cross-country comparison of narrative interviews tell us about potentially modifiable factors?, BMJ Open
Kontakt:
Senada Hajdarevic, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, senada.hajdarevic@umu.se, 090 786 91 24
